GT:s krönikör Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: ROBIN ARONGT:s krönikör Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: ROBIN ARON
GT:s krönikör Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: ROBIN ARON
Foto: COLOURBOXFoto: COLOURBOX
 Foto: COLOURBOX
Julia Mjörnstedt Karlsten

Det måste sluta nu – våra liv hänger på det

Publicerad

Vi träffas på parkeringen utanför kapellet där vi om en liten stund ska ta farväl av vår vän. 

Dina ögon är redan rödgråtna, ditt hår blött av Göteborgsregnet som aldrig verkar vilja ge sig, trots att vi är på väg in i maj.

Du stod henne nära, hon var din bästa vän och nu är hon borta för alltid. Jag försöker komma på något passande att säga, välja ord och meningar för att göra det bättre. Men det enda jag hör mig själv säga är “hur mår du?” och jag förbannar mig själv direkt. 

Det var en helt onödig fråga och allt för ofta kommer den automatiskt, som en hälsningsfras. 

Du ler förstående mot mig och säger att du känner dig lite stressad. Stressad? frågar jag. Du förklarar att du knappt fick ledigt för begravningen, att det är så mycket på byrån du jobbar på, så många viktiga kunder att ta hand om. Att du mött din chef i trappuppgången på vägen ut och hen frågat “om vi skjuter på mötet till klockan tre i stället för två, hinner du tillbaka från begravningen då?”


LÄS MER: Samlingssida för Julia Mjörnstedt Karlstens krönikor

Du stod henne nära, hon var din bästa vän och nu är hon borta för alltid.

“Var inte det lite… märkligt?” säger du och tittar frågande på mig. Jag får tvinga bort varje reflex i min kropp som skriker efter att få ringa upp din chef och be hen dra åt ******* och svarar i stället: “Väldigt märkligt.”

Jag, likt så många andra, såg och berördes in i själen av dokumentären om den bortgångne artisten och låtskrivaren Tim "Avicii" Bergling. 

Hans mående, hans situation och hans omgivning gjorde mig flera gånger kräkfärdig. Hur han gång på gång berättade hur han mådde, uttryckte vad han behövde, men ingen lyssnade. Ingen stannade upp, förstod och skapade en miljö för honom där det var enkelt för honom att fatta rätt beslut. 

Många som sett dokumentären verkar förvånade över det här. Verkar tro att det är ovanligt att människor sätts under den här typen av press från omvärlden, speciellt när omvärlden kan tjäna pengar på det.

Jag är inte det minsta förvånad. Av de chefer och ledare jag stött på och arbetat med är det snarare regel än undantag att psykisk hälsa och mående bland de anställda är långt ner på prioriteringslistan.

Självklart är detta inget uttalat, nej tvärtom tror jag att de allra flesta skulle säga att de veeeeerkligen är måna om sin personal. 

Nej, det uttalas inte på det viset, och kanske är det det som gör det extra läskigt? Det sägs där mellan raderna, där allt som betyder något är pengar och effektivitet.

Där i bilen från sjukhuset när Avicii är så dålig att han knappt kan hålla sig vaken men en i hans crew frågar om han kan ta en intervju 30 minuter senare. Där de som gått in i väggen aldrig försvaras med att de blivit tilldelade för stor arbetsbörda utan i stället beskylls inte palla trycket eller inte vara redo för jobbet. Där ett avsked av sin bästa vän ska tryckas in mellan två möten. Hinner du till klockan tre?

Ja, om jag bara slutar gråta halv tre kanske svullnaden runt ögonen hinner lägga sig… Där utmattad, deprimerad och slutkörd snart kan stå på alla jag känners cv:n. 

Det är där det sker. Och det måste sluta. Nu. Våra liv hänger på det.

Relaterade ämnen
Julia Mjörnstedt Karlsten

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

Mest delat just nu
VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER