Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Julia Mjörnstedt Karlsten

Att vara aggressiv är det enda som fungerar

"Man ska vara aggressiv, fatta snabba beslut och sen bara hoppas på det bästa", skriver Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: CHRISTER WAHLGREN

Jag är extremt dålig på att fatta beslut.

Det tar tid för mig att bestämma mig för vilken mat jag vill beställa på restauranger, vilka kläder jag ska ha på mig på morgonen och vilken musik jag vill lyssna på när jag ska diska.

Jag behöver känna in, tänka efter, ha tid.

Även efter besluten är fattade har jag svårt att slappna av. Kläder som redan provats fyra gånger i butiken tas hem, provas igen och får sedan ligga kvar i påsen några dagar innan jag kan känna mig trygg med att jag fattat rätt beslut. 

Oftast är det här ingenting som påverkar mig och mitt vardagliga liv supermycket (snarare kanske mina vänner och min familj som otåligt får vänta), men de senaste åren har jag stött på något som i stort sett är en omöjlig kombination till mitt sega beslutsfattande: att köpa hus.

I nästan tre år har jag och min man letat efter ett passande hus till familjen. I början pratade vi länge om vilka objekt vi ens skulle gå och se på. Vi låg hemma i soffan och bläddrade igenom bilderna på Hemnet, fattade till slut beslut om vilka visningar vi skulle gå på och bokade in oss.

Sedan tog det inte många dagar innan mäklaren ringde och meddelade att huset blivit sålt på förhand. Varje gång.

Vi insåg att vi var tvungna att byta taktik. Vi fjäskade till oss förhandsvisningar, tänkte att nu ska vi äntligen få en unik chans att se objekten helt själva. Väl på förhandsvisningarna trängdes vi runt med en mängd andra och innan vi hunnit komma hem och smälta vad vi sett var budgivningen i gång.

Tid för eftertanke och för att fatta genomtänkta beslut var uteslutet.

Vi försökte vara mer förberedda. Pratade i förväg med besiktningsmän, stämde av objekten med banken och när budgivningen drog i gång var vi med. I huvudet hade jag redan flyttat in, jag visste var barnens skor skulle stå, vart jag skulle hänga tavlan och i vilken del av trädgården vi skulle dricka vårt morgonkaffe.

Men – poff – så hade någon ringt mäklaren, lagt ett bud långt över utgångspriset och huset var sålt.

Jag uttryckte min frustration till en mäklare jag känner. “Det enda som fungerar är att vara aggressiv, Julia” var hans svar. “Ni måste ha allting klart, vara på, fatta snabba beslut.” Fatta snabba beslut, min absolut sämsta gren.

För det finns inget öppet köp på hus, ingen bytesrätt eller chans att ta hem och prova hemma. Ingen tid för att fundera, smälta och gå tillbaka för en andra eller tredje titt. Då är det försent. Man ska vara aggressiv, fatta snabba beslut och sen bara hoppas på det bästa.

Häromdagen vann vi en budgivning och det röda tegelhuset blev vårt hus. Och tjejen med extremt svårt att fatta beslut gjorde sitt livs största affär efter 20 minuters visning.