Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Julia Mjörnstedt Karlsten

Det betyder knuffar och spott på kläderna

Foto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN

Jag tränar inte den här veckan. Jag mår väldigt bra av att träna, har för första gången i mitt liv verkligen kommit i gång och kör tre träningspass i veckan och har dessutom hittat en träningsform som passar mig och min kropp. Men jag tränar inte den här veckan.

För den här veckan är det testvecka.

Testvecka på crossfiten där jag tränar betyder egentligen inte mer än att man skriver upp sina resultat i olika övningar, övningar vi gör varje vecka. Man skriver upp för sin egen skull, för att se om man över tid blir starkare och orkar mer. Rimligt kan man ju tycka, eller hur?

Men för mig betyder det något annat. All form av fysisk aktivitet kombinerat med ordet test betyder ångest. Det betyder oro, vakna nätter och tunga steg mot idrottslektionen. Det betyder hånflin och elaka kommentarer i ett omklädningsrum på en högstadieskola. Det betyder fällben, fniss bakom ryggen och en stämning så giftig att man fick svårt att andas bara man befann sig i rummet. Det betyder en gymnastiklärares oförmåga att förstå att man inte borde läsa upp allas resultat högt och sedan skratta lite åt de som sprang långsammast, lyfte minst eller var sämst. Det betyder knuffar och spott på kläderna de gångerna mitt namn ropades upp som den med bäst resultat.

Jag hade glömt allt detta, förmodligen har jag förträngt det. Men så fort jag läste ordet “testvecka” låste sig min hjärna, det sa bara stopp.

En snabb koll i min vänskapskrets så visade det sig att jag verkligen inte är ensam om detta. Hur det bland mina vänner finns ett starkt samband kring upplevelsen på skolidrotten och inställningen till träning i vuxen ålder. Hur de som haft bra erfarenheter av skolidrott i dag har en positiv inställning till träning och de som haft dåliga erfarenheter nu i stället drar sig för att träna eller på något vis utsätta sig för att bli bedömda av andra på gym eller gruppass.

Jag fick höra många historier om lappar med förfalskade underskrifter från föräldrar som intygade att man inte behövde vara med på lektionen, om låtsas-stukade fötter och mensvärk långt innan mensen ens kommit. Allt för att slippa vara med. Men framför allt var det berättelser som alla sa samma sak: idrotten var aldrig lustfylld eller individanpassad, det var prestation, tävling och ett konstant dömande från lärare och klasskamrater.

Så jag tränar inte den här veckan. Även om jag logiskt vet och förstår att inget på stället jag tränar på, varken coacher eller medtränare, skulle bete sig på det där viset så går det inte. Jag tränar inte den här veckan. Om inte brottning mot hjärnspöken räknas då.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!