Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johanna Toftby

Toftby: Varför denna hets om barnfritt?

Hur många vågar erkänna att det är skönt att slippa barnskrik när de går på restaurang?

Varför är det sådan hets kring det?

I helgen var det fantastiskt skönt att äta frukost på en restaurang utan småbarn. Det behöver inte betyda att man kategoriserar. Vissa har koll på sina barn och klarar av lugnare ställen, men vissa föräldrar skiter i om barnen härjar runt. Därför tycker jag det är bra att det finns alternativ.

Vi är på spa och frukosten är något riktigt extra. Lugn och ro men framför allt, ingen hysteri. Det är bordsservering, inget gap och skrik och av naturliga skäl, inga småbarn.

Jag älskar barn. Mina egna och andras barn. Men om jag inte har med mina egna små tycker jag det är skönt med ett lugnt ställe. För är man i barnbubblan ser man inte det där som kanske andra störs av. När man sitter mitt emot sin gubbe och pratar om varför lillan inte har bajsat på hela dan. Om konsistensen var hård eller lös. Eller när "kräkan" kom i ansiktet - när magsjukan slog till.

Jag vill inte höra på sånt när jag äter min frukost. Hur mysigt är det till exempel när det kastas äggskal över halva matsalen och det ska göras hinderbanor bland möblerna.

Sedan behöver det inte bara vara barn som är jobbiga, vuxna kan bete sig värre än gäng på ett överförfriskat julbord och det blir lite osmakligt över det hela.

Värsta frukosten är nog Sunwing all inclusive när man åker charter. Även fast vi bodde där när mina egna var små höll jag nästan på att explodera av huvudvärk varje frukost och lovade alla i familjen. Aldrig mer.

Sedan förstår jag konceptet. Barnmat, det finns något alla tycker om. Lollo och Bernie. De där goa figurerna som barnen älskar. Låtarna sitter fortfarande kvar i skallen och barnen kan varenda låt. Men jag beundrar alla barnfamiljer som reser till såna ställen år ut och år in. För även om allt finns för både barn och vuxna är det skönt när man kan välja något betydligt lugnare. Jag är ingen barnhatare för det.

Därför väljer jag gärna restauranger där det är mindre stök. Som i helgen. Frukostrestaurangen som är något utöver det vanliga och där man sitter lugnt och skönt med bordservering. Jag lägger upp en bild på Instagram och skriver om vilken god och mysig frukost. Lägger även in taggen #Ingaskrikandebarn och debatten är i gång.

Då blir jag barnhataren som ska ifrågasättas med vart jag minsann gick när mina egna var små. Eller om de kanske aldrig skrek. Sticker man ut hakan får man också tåla kritik. Det vet jag. Men det jag inte förstår är att man inte ska kunna få njuta av att det är skönt utan skrik. För det tänker nog de flesta fast de inte vågar säga det.

Varför ska det bli sådan hets varje gång någon tycker det är skönt med barnfritt? Tänk efter lite. Hur roligt är det att dundra in på en restaurang där det kanske inte passar att ha med sig varken barnvagn eller småbarn som springer runt. Trappor, prylar som är ömtåliga. Det blir inte roligt för någon för det enda man får göra är att springa runt och kolla så att ingen skadar sig.

Jag tycker inte det är att kategorisera, det är väl bra det finns olika alternativ för alla. Vissa har koll på sina barn och klarar av lugna ställen men alla har inte det. Och det är inte barnens fel. Det är bara föräldrarnas ansvar. Hur som helst, jag tror det är bra att det finns något för alla. Vill man gå till en lugnare frukost utan barn väljer man det hotellet, och vill man ha med sig sina barn väljer man något där både föräldrar och barn trivs.