Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johanna Toftby

Toftby: "Utvecklar barn till små monster"

Jag går bakom en förälder och ett barn och mamman rycker till i pojkens arm som inte vill gå med. "Skärper du dig inte får du inte gå på bio på fredag så du vet det". Hon suckar, pustar och mumlar om att han alltid ska krångla. Han fortsätter att krångla och mamman fortsätter att tjata och hota.

Är det rätt att bestraffa våra barn? Är det rätt att hota och dra in på saker? Jag tror egentligen inte det finns en enda förälder som inte hotat med något någon gång, men är det den rätta uppfostran?

Att fostra barn kräver mycket av oss som föräldrar och visst kan vara frustrerande när man inte räcker till.

Vi tar till hot och bestraffning men vad är rätt och vad är fel?

Hjälper vi till genom att ge ett hot?

Mamman som hotade pojken med att han inte fick gå på bio om han inte skärpte sig?

Hjälper det?

Kommer inte pojken kanske i framtiden att undanhålla saker i stället och kanske inte tala om sanningen?

Vi borde bli bättre på att prata med barnen.

Men jag tror det är ett enkelt sätt att ta till. Trötta, frustrerande föräldrar som inte orkar. Jag har också gjort det. Hotat i frustrationen över om de till exempel inte har städat sina rum så ska jag dra in på något. Orkeslös och brist på tålamod.

Hur mycket straff ska ett barn få? Ska de få straff?

Jag tycker vi kanske kan jämföra med en vuxen om något beter sig. Vad gör vi? Vi pratar. Precis som i en relation. Vi sätter oss ner och diskuterar och försöker hantera problemet. Lyssnar på varandra.

Jag tror det är likadant för ett barn eller tonåring. Vi behöver prata mer. Ge dem trygghet, kärlek och regler. Vi sätter den ribban tidigt när barnen är små.

Jag tror regler är A och O för då blir barnen trygga.

Barn måste få nej och varför det är ett nej. Men sedan ska vi inte ändra oss.

Hur många föräldrar har inte först sagt nej för att efter mycket tjat och skrik sagt "okej då". Bara för den här gången. Där utvecklar vi barnen till små monster som får vad de vill.

Vi tror vi är snälla men vi får igen det när de blir äldre och då fungerar inte några hot eller straff. Då gör tonåringen som den vill och skiter i regler. Då fungerar inga hot för tonåringen behöver inte berätta sanningen ändå.

Det är inte lika enkelt att hantera en 15-åring som en femåring och jag tror vi blir lättmanipulerade.

Barnen är det bästa vi har. Vi älskar ihjäl dem.

Men vi borde bli bättre på att prata och lyssna och vi borde våga säga nej från början i stället för mesa och hota.

 

Johanna Toftby

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!