Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johanna Toftby

Toftby: "Jag har aldrig känt mig så kriminell"

Jag skrattar åt bilden, är frustrerad. Har aldrig sett så chockad och stressad ut. Förbannande fartkameror. Samtidigt får jag en släng av eftertanke. Kameror räddar faktiskt liv.

Jag öppnar brevet från polisen med hjärtklappning. Tankarna far runt. Har jag gjort något olagligt? "Skäligen misstanke om…” nej, det kan inte stämma. Ser inte vad det står. Bilderna nedanför blockerar mig, har nog aldrig känt mig så kriminell. För en fortkörning. 8 kilometer för fort som kostade mig 1500 kronor i böter. Jag skrattar åt bilden, är frustrerad. Har aldrig sett så chockad och stressad ut. Förbannande fartkameror.

Samtidigt får jag en släng av eftertanke. Kameror räddar faktiskt liv.

Jag tror vi är många som sitter bakom ratten och svär. Svär över de där onödiga kamerorna som står överallt. Hindrar oss att gasa på. ”Det tar ju extra lång tid. Vi tycker det är störande att behöva bromsa ner.

 

Jag blev vansinnig när jag blev träffad sist. Så onödigt. Tyckte inte jag kanske körde för fort, men 8 km över 90 och då small det. Blev livrädd och visste inte att det blixtrade så hårt när man blev fotad. Som en blixt som slog ner framför bilen.

När jag öppnade brevet såg jag först bara två bilder på mig själv. Ett på mitt körkort, ett från när kameran tog mig. Kände mig kriminell och irriterad. Får en skrattattack åt bilden. Jag ser livrädd ut. Undra vad jag tänkte just då?

Sedan funderar jag över hur jag egentligen reagerar. Att jag borde skämmas. För vad är 1500 kronor i böter egentligen? Det är ju för att minska olyckor.

Alla fartkameror har gjort att det minskat med trafikolyckor och vi tänker oss för när vi vet att de står längs med vägen. Även fast vi borde tänka på hastigheten utan kameror.

På vägar i Sverige där kameror har införts har antalet dödsolyckor och svårt skadade i trafiken minskat betydligt. Mätningar visar att dödsolyckor och antal svårt skadade minskade med 20-30 procent på vägar med trafiksäkerhetskameror. Cirka 15-20 liv per år sparas.

 

För trafiken tar tyvärr många liv. Jag blev väldigt tagen när jag läste en bok för några år sedan. ”Livet kan inte vänta” borde alla läsa. Boken handlar om Ulrika som mister sin son Jonathan 8 år i en tragisk trafikolycka. En mötande bil kommer över på andra sidan i hög hastighet och det som är en förälders allra värsta mardröm händer.

Boken är oerhört smärtsam, fängslande men också en hyllning till livet, om hur man går vidare. Kan man verkligen gå vidare efter att ha förlorat sitt barn?

Jag tror det är bra att ta del av sådana här berättelser. Vi tar ibland allting för givet och ibland kan man behöva en stunds eftertanke. Idag är jag glad att jag läste boken. Man tar inte allt för givet och jag är på något sätt glad över hennes otroliga positiva syn på livet - trots den förödande tragedi hon blivit drabbad av.

Jag tänker på min irriterande fortkörningslapp, hur arg jag blev bara för jag skulle betala 1500 kronor i böter. Det betyder egentligen ingenting och jag fick mig en tankeställare. Jag tänker på alla olyckor.

Var försiktiga i trafiken och svär inte över fartkamerorna. Dom räddar liv.

 

JOHANNA TOFTBY