Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johanna Toftby

Johanna Toftby: Gå och ta era cellprov

Foto: Robin Aron

Kallelsen till Mödravården ligger på bordet och stirrar på mig. Det är ganska lätt att strunta i det där provet, det känns lite som att gå till tandläkaren. Ett nödvändigt ont.

På mödravården sitter jag bredvid äldre tanter och några gravida med stora magar. Det kryper i hela mig. Barnmorskan ropar upp mitt nummer.

– Cellprov nummer 41, varsågod.

Varje år får ca 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer. En fjärdedel är yngre än 40 år.

Gå och ta era cellprov!

Medelåldern för en kvinna att insjukna i livmoderhalscancer är cirka 55 år och en fjärdedel är yngre än 40 år. Varje år får cirka 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer (cervixcancer), vilket är knappt hälften av antalet fall i mitten av 1960-talet. Minskningen anses ha samband med att kvinnor mellan 23 och 60 år regelbundet kallas till gynekologisk cellprovtagning.

Då tas cellprov för att tidigt kunna upptäcka och behandla förstadier till livmoderhalscancer, så kallade cellförändringar. De betyder inte att man har cancer.

Ni går väl och tar era prov när kallelsen ramlar ner i brevlådan? Snälla! Strunta inte i det! Jag är en av dem som drabbades av cellförändringar och tyvärr hände det under min första graviditet. Jag var i vecka nio när det upptäcktes och läkarna tog då ett snabbt beslut om att det måste opereras och tas bort. Förändringarna hade gått så pass långt så jag fick inte vänta tills barnet var fött. Då kunde det nämligen vara försent, cellförändringar kan bli cancer av alla graviditetshormoner och mamman går före barnet. Jag fick panik och var så rädd! Inte enkelt beslut även fast jag inte hade något val. Dom sa dock att det brukar gå bra så jag kände mig lugn.

Operationen gick fint, inga blödningar efteråt, men jag kommer ändå koppla ihop detta med att graviditeten slutade i tragedi. I vecka 21 gick vattnet, några veckor senare dog barnet efter en kraftig infektion.

Jag tror att det var en bakterie som kom in under operationen som gjorde att det blev en tidig vattenavgång. Ingen läkare kan dock säga vad som orsakade detta eftersom de tog bort cellförändringarna så många veckor innan. Det behöver inte ha en koppling tydligen men innerst inne tror jag ändå det var orsaken.

Även fast jag i dag är lättad över att de upptäckte de stora förändringarna har jag många gånger funderat på om det var rätt att ta bort dem under graviditeten. Vad hade hänt annars? Hade jag fått cancer? Hade jag kanske inte ens levt i dag? Det kan gå fort med graviditetshormoner så jag litar på läkarna att det ändå var ett beslut vi var tvungna att ta.

När jag skrev om det här ämnet på min blogg var det många som hörde av sig. Jag blir berörd av berättelserna från läsarna, många vill även peppa andra om hur viktigt det är att gå och ta sitt cellprov när kallelsen kommer. Jag tycker det är fantastiskt att alla kvinnor blir kallade redan från 23 års ålder men oavsett ålder ska man alltid vara uppmärksam. Det viktiga är dock: För att man har förändringar har man inte cancer. Det är ju det som är så bra att gå och ta de där proverna. Upp i stolen och provet är gjort på ett kick!