Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Jimmy Fredriksson

Jimmy Fredriksson: Har ni fifflat färdigt?

I går föll den sista domen i mut- härvan.

Det är fyra år efter det första avslöjandet.

Jag har varit med från början och jag hoppas att Göteborg har lärt sig sin läxa.

Men jag är inte säker.

Alla utom de närmast sörjande har för längesedan tappat räkningen på antalet rättegångar och intresset för vilket åtal som ska avgöras.

Domen i går handlade om en arbetsledare på Poseidon som fixade sin villa på samhällets bekostnad. Den blir garanterat överklagad.

Sedan är det över för den här gången. Det började med att en försmådd hustru satte dit sin exman, en tjänsteman på förenings- och idrottsförvaltningen.

Hon var besatt av lika delar hämndbegär och rättspatos.

Så drogs Allbäck in och sedan började det nystas. Journalisterna gjorde sitt jobb, statsåklagare Nils-Eric Schultz gjorde sitt.


Allt bara svällde. Tipsen strömmade in. Fler exfruar hörde av sig. Göteborg började kallas Muteborg av gatans parlament.

Stadens styrande tillsatte en utredning som skulle komma med förslag på hur man ska göra för att det inte ska hända igen.

Jag och åklagare Schultz träffades i receptionen i Göteborgs polishus, eller "huset" som stans poliser kallar det.

Förresten tyckte jag om Schultz. Kanske för att han gillade oss journalister och förstod att utnyttja oss.

Jag ville att han skulle göra ett schema över alla olika spår och förgreningar i muthärvan för jag skulle fatta vad som pågick.

Schultz ritade och berättade på en bit papper och jag förstod för första gången hur omfattande det hela var.


Det var inte så att allt hängde ihop. Det enda sammanhållande kittet var att brottsmisstankarna riktades mot medelålders män som tyckte att det var okej att sko sig på arbetsgivarens bekostnad.

Gubbarna på Poseidon, Familjebostäder, idrotts- och föreningsförvaltningen och andra hade satt i system att låta hyresgäster eller skattebetalare stå för varor och tjänster som gick till dem själva. Det fina i kråksången var att inget system fanns för att upptäcka fifflet eftersom de själva attesterade sina falska fakturor.

Jag har varit på många muträttegångar och hört hur de här gubbarna råljuger om sina motiv eller när de överbevisats, drabbas av akut minnesförlust.

Den här mutkulturen är inte unik för Göteborg. Den finns i hela landet. Hur många sommarstugor har "fixats" med material eller arbetskostnader som fakturerats på skolor eller sjukhusbyggen?


Fixarsjukan är svår att få bukt med för att ingen av de inblandade tycker att någon annan har med saken att göra, de förstår inte ens att de gör fel.

Det har märkts tydligt på flera av rättegångarna. Gubbarna är arga som bin och vägrar tala om mutor utan kallar för tjänster och gentjänster.

Den här mentaliteten är inte politisk på det sättet. Det är mer en manlig livsstil. Jag tror bara den kan bekämpas med klara tydliga etiska regler och ett finmaskigt kontrollnät och system av avslöjar fuskarna.

Politisk korruption är en annan sak egentligen.

Den handlar om att fatta beslut i slutna rum, om att sätta demokratin ur spel, om att välja medarbetare utan ryggrad, om att använda makt på ett ojust sätt.

De allra flesta politiker i Göteborg vill inte vara sådana. Dessutom har staden fått ett nytt politiskt parti, Öppna Göteborg, vars enda fråga är just att bekämpa korruption i alla dess former.

Jag tror de kan göra nytta. Kommer Öppna Göteborg inte in i fullmäktige kanske partiledningen i alla fall hyras in som konsulter.

Korruption dör nämligen aldrig. Den måste bekämpas ständigt.