Jimmy Fredriksson
Tonen i samhället har hårdnat med flera hundra procent på några decennier.
På sociala medier och i kommentarsfält trängs grova förolämpningar med kränkningar och hot.
När jag talar om tonen i riksdagen tänker jag inte på andre vice talman Björns Söders korkade men ärligt menade uttalanden om samer och judar.
Att Söder själv inte fattar att det med talmannauppdraget följer ett ansvar kommer att drabba honom hårt.
Söder får garanterat sparken efter extravalet - om det nu blir något. Han är så rökt någon kan bli som talman.
Det skulle heller inte förvåna mig om Björn Söder får foten som partisekreterare.
Här har Jimmie Åkesson kämpat som en galning för att tvätta SD:s fasad ren från rasism så att "vanligt folk" ska kunna rösta på partiet - då kommer detta.
Det jag tänker på är reaktionerna i riksdagen på Söders uttalanden.
De har varit barnsliga, oprofessionella och populistiska.
I riksdagens kammare ska varje anförande inledas med "fru talman" eller "herr talman".
Detta är en metod för att skapa en saklig och god ton mellan talarna. Att börja så att säga både angrepp och försvar med "fru eller herr talman" betyder att man egentligen riktar sig till talmannen.
Debatten blir därför indirekt och syftet är att det ska minska risken för personangrepp.
En ledamot som är missnöjd med en minister kan följaktligen inte skrika "du är en stor klant" utan måste i så fall skrika "fru talman, den här ministern är en stor klant" och det blir inte riktigt samma sak.
Det finns säkert en del som hävdar att svenska riksdagsdebatter är tråkiga och färglösa men jag menar att det måste vara så för trovärdighetens och tonens skull.
Persongrepp och hån hör inte hemma i riksdagen.
Men det struntade vänsterpartisten Rossanna Dinamarca från Trollhättan i.
Hon började ett anförande utan "herr talman" och när hon då påmindes om detta av tjänstgörande talman Björn Söder bet hon till med:
– Du är inte min talman.
Publiciteten blev enorm, repliken spreds blixtsnabbt och det var förstås meningen.
Dinamarca driver en personvalskampanj och behöver alla röster hon kan få.
Kanske finns det också hos henne i grunden ett förakt för de demokratiska institutionerna?
Vänsterpartiet har precis som Sverigedemokraterna sina rötter i extremism.
Dagismentaliteten fortsatte så med att Miljöpartiets Jan Lindholm inledde sitt anförande med "herr talman" på nordsamiska. Vänsterpartisten Karin Rågsjö inledde med "Shalom, herr talman" och Pernilla Stålhammar och Annika Hirvonen, båda miljöpartister körde med romani.
Var detta roligt?
Ja, det var i alla fall roligare, mer begåvat och mer av bus än Dinamarcas humorbefriade personangrepp.
Men inget av detta hör inte hemma i riksdagen.
Vår viktigaste demokratiska institution måste vara en plats där saklighet råder och känslor och utspel håll i styr.
Riksdagen måste ta detta på allvar och se till att stoppa tramset,
Jag tycker att samtliga ledamöter som inte klarar av att hålla sig till gängse språkbruk i riksdagen borde böta eller få löneavdrag.
Ungefär som fotbolls- eller hockeyspelare som uttrycker sig idiotiskt.
Att försvara sig med att det var Sverigedemokraterna som började genom att strunta i praxis är - ännu mer dagis.
Detta är min sista krönika i GT.
Jag tackar för mig och önskar alla en god jul och ett gott nytt år.