Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jimmy Fredriksson

Jimmy Fredriksson: Är ni blinda och döva?

Janne Josefsson har fått skäll för att ge en skev bild av Sverige i sitt inslag från Söder i Stockholm.

Fast verkligheten är ännu skevare och ännu mer odemokratisk.

Sverige är ett av världens mest centralstyrda länder kulturellt, medialt och politiskt.

Programmet "Valet med Janne och Belinda" som sänds i kväll är ett av de mest lysande samhällsprogram som gjorts på bra länge. Det innehåller lust, tempo, humor och vanligt folk.

Jag har haft mina duster med Josefsson men här är han perfekt och Belinda Olsson befäster sin roll som en av landets duktigaste programledare.

Att låta en panel av yrkesfolk få tycka om de stora politiska snackisarna är genialt.

I det första programmet som sändes den 26 augusti stod Josefsson på Söder i Stockholm och kallade stadsdelen för segregerad eftersom den bebos av en medie- och kulturelit.

För detta fick han omgående skäll av i Stockholm kända medieprofiler. De anklagade Josefsson och hela programmet för att hata nollåttor.

En av dem var Aftonbladets Fredrik Virtanen som fick några lätta snytingar i programmet.

Virtanen anklagade Josefssons för att sprida Sverigedemokraternas världsbild - att splittra Sverige inför valet:

"Josefson börjar bli ett samhällsproblem. Det är Stockholm mot resten, i hans skruvade skalle", skrev Virtanen.

Detta utbrott följdes av att en annan Stockholmsjournalist, Johan Croneman på Dagens Nyheter, gick loss på Josefsson och skrev:

"Vi behöver inte dig som något slags valpajas i SVT:s försök att popularisera politiken".

Krönikören i DN avslutade med att utbrista att han är "i chock".

Först skrattar man åt sådant, för det är alltid underhållande när folk som har makt är så lättstötta.

Men efter en stund fastnar skrattet i halsen och i stället växer min förtvivlan över den världsbild som förhärskar i Stockholms mediepolitiska maktkomplex.

Varför ser de inte själva hur snett och galet det är?

I Stockholm finns de politiska partiernas organisationer.

Här finns regering och riksdag.

Här finns alla departement, majoriteten av de statliga myndigheterna, de kulturella institutionerna som finansieras med skattemedel, militärledningen, de fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationerna, olika intresseorganisationer och 90 procent av landets journalister och PR-folk.

Här finns SVT, TV4 och alla andra tv-kanaler. Här finns radion, här finns de största tidningarna.

Allt samlat i en enda stad.

Hur kan någon tycka att det inte är något konstigt med det?

Är ni blinda och döva?

Hur kan någon tro att det inte påverkar dem som ska granska makten? Hur kan någon tro att det inte påverkar världsbilden, verklighetsuppfattningen och alla beslut som fattas som påverkar resten av landet. Hur kan någon hävda att denna koncentration inte är djupt odemokratisk och på sikt splittrar Sverige?

På Söders krogar hyllar man höjd bensinskatt.

I Mellerud, Ulricehamn och Falköping är bilen förutsättningen för liv.

Varje gång någon kritiserar denna osunda koncentration haglar anklagelserna om hatade nollåttor.

Då har man inte förstått och vill inte förstå.

De ömfotade kolumnisterna i Stockholmspressen som hoppade på Janne Josefsson påminner inte så lite om den svenska adeln när de insåg att deras privilegier ifrågasattes.

Först förnekade de att de hade några. Sedan undrade de varför alla hatade dem?

Adeln släppte inte sina gräddfiler frivilligt. Det kommer inte Stockholms maktelit att göra heller.