Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jimmy Fredriksson

Fredriksson: Vilket samhälle vill vi ha?

Jag står i affären och ska köpa fläskfilé. Den svenska är nästan dubbelt så dyr som den danska.

För mig är valet alltid enkelt.

Jag köper så klart den svenska.

Jag ska vara så ärlig att jag säger att jag tycker att de som gnäller för att svenskproducerade matvaror är dyra är ena riktiga hycklare och snåljåpar.

För det handlar inte alls om pengar utan om ett hållningssätt.

Om vilket samhälle vi vill ha.

Denna ständiga jakt på det billigaste är bisarr och i längden förödande.

Varför ska mjölken prispressas så hårt att mjölkbönderna inte klarar sig?

Jag tänker så här när jag står i en butik och tittar på två olika sorters matvaror varav den ena är svensk och dyr och den andra utländsk och billigare:

Min släkt, mina barn och deras respektive, mina grannar, mina arbetskamraters närmaste och deras ungar är helt beroende av att det finns jobb.

Enkelt uttryckt; Om folk har arbete kan de köpa varor och tjänster och betala skatt. Det första leder till fler jobb och det andra till att det strömmar in friska pengar i vårt välfärdssystem.

Om en bonde i Skaraborg föder upp grisar och gör mat av dem skapar det en rad olika jobb.

Men bara om jag köper hans griskött.

Om jag då handlar en fläskfilé från Danmark för att spara 20 spänn eller vad det nu blir stöder jag ju i stället en grisbonde i landet med röda korvarna.

På samma sätt resonerar jag när det gäller bilar. Som gammal hög chef på GT kör jag omkring i en tjänste-Volvo.

När den dagen kommer att jag blir en glad pensionär och ska köpa en privatbil blir det också en Volvo. Saab kunde det blivit men de är ju inte riktigt på banan.

Jag vet att en Volvo är en dyr bil och att bolaget har kinesiska ägare. Att det finns en massa andra bilar som är både billiga och bra.

Men Volvo konstrueras på Hisingen av svenska ingenjörer och monteras av svenska arbetare av kött och blod.

Det är tungt som bly.

Att köpa en bil som konstruerats och monterats på Hisingen Island är mitt sätt att stödja svensk fordonsindustri.

Och kanske en slags återbetalning för alla år som Volvojobbare köpt GT och försörjt mig och min familj.

Hade jag behövt en lastbil hade jag köpt en Volvo eller Scania.

Om jag någon gång behöver ett stridflygplan blir det ett JAS 39 Gripen och inget annat.

Det är här hyckleriet kommer in.

De flesta vill väl att firman de jobbar på ska gå bra.

De flesta vill väl ha en hyfsat hög lön och bra arbetsvillkor.

De flesta vill väl att sjusköterskor och lärare ska tjäna mer.

De flesta vet väl att ungdomsarbetslösheten är för hög och att det krävs fler arbetstillfällen.

De flesta vill väl att vård, skola och omsorg ska slippa spara.

Och ändå - när det gäller att öppna den egna plånboken trillar det bara ut pengar som precis räcker till att köpa lågpriskött från Argentina eller anlita polska hantverkare för halva priset.

Svenska produkter och tjänster producerade och utförda i Sverige av svenskar kan aldrig bli billigast.

Men vi vill ju inte ha det samhället.

Därför måste vi också ta ett slags omvänt ansvar för vilka varor och tjänst vi köper.

Jag säger inte att man som privatperson alltid ska köpa svenskproducerat. Det kan finnas flera skäl till att välja något annat.

Men vi kan göra det till en vana att reflektera över vad skillnaden i priset egentligen betyder och vilka konsekvenser våra val får.

Den svenska fläskfilén var för övrigt mycket god.

Jag skar ett par centimeter tjocka skivor, bankade ut dem, brynte i stekpanna och kokade sedan i en gräddsås kryddad med - spanskt rödvin och franska örter från Provence.

Klart välbalanserat, på alla sätt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!