Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jimmy Fredriksson

Fredriksson: "Umgås med din jäkla telefon!"

Det finns alldeles för många medborgare som pillar på sin mobil i tid och otid.

Gubbgnälligt brukar jag tänka: Är ni dåligt uppfostrade eller bara dumma i huvudet i största allmänhet?

Jag vill först understryka att jag inte är teknikfientlig i något avseende - snarare tvärtom. Men jag har under en följd av år följt mobiltelefonens utveckling från sällsynt statussymbol till dagens smarta kommunikationsenhet.

Smartphonen skapar klyftor mellan människor och dödar effektivt all mun till mun-kommunikation.

Det som irriterar mig mest, och så var det direkt från början, är att ett mobilsamtal alltid går före ett mänskligt samtal.

Alltså: Står jag och samtalar med en människa och dennes mobil ringer blir jag automatiskt den minst viktige.

Mobilsamtalet går alltid före.

Varför ska jag behöva avbryta mig och vänta på att den andre ska prata färdigt i mobilen?

Folk som gör så här är normala, begåvade, varmhjärtade. De gillar djur och barn men beter sig som känslokalla idioter när mobilen ringer.

Hur vet de att samtalet på mobilen är viktigare?

Svar: Det vet de inte. De dummaste är de som svarar med orden: Hej, jag kan inte prata nu kan jag ringa om fem minuter?

Men då är den magin redan bruten. Vårt samtal har fått en knäck, det måste börja om från början.

Jag kommer från en bransch med en så skadad kultur att chefer till och med svarar i sina mobiler under känsliga samtal med de anställda eller när de leder viktiga möten.

De klarar bara inte av att låta det ringa och vänta med att svara.

Man kan ju säga att på jobbet är det en sak men detta fortsätter ju in i privatlivet.

En mobil som ringer under en kväll på puben får alltid prio ett - det mänskliga samtalet får vänta.

Med smartphonen har mobilterrorn nått oanade höjder.

Nu ska man läsa mejl, sms, kolla Facebook, Instagram och Twitter också.

Detta sker mitt under umgänget med andra medborgare av kött och blod.

Jag blir vansinnig om någon jag umgås med börjar kolla Facebook när jag sitter bredvid.

Det är fruktansvärt provocerande. Var inte med mig då, tänker jag. Umgås med din jäkla telefon!

Någon gång säger jag i från när trycket blir för stort. Eller när personen som jag sitter med plötsligt tar en bild på mig och lägger ut på Instagram eller nåt.

När jag ifrågasätter detta blir det förstås dålig stämning.

Som privatperson kanske jag inte alls är intresserad av att finnas på sociala medier.

Jag tänker på ett par i tjugoårsåldern som jag såg på en indisk restaurang för några veckor sedan. Killen och tjejen kom in och satte sig mittemot varandra, drog fram var sin smartphone och började pilla. De pratade inte alls.

Sedan kom servitören med matsedeln. De beställde och pillade vidare, de lade ner mobilerna bara under själva mål-tiden.

Jag undrar hur det ska gå för dem? Är det så deras liv blir? Får de någonsin barn? Hur är deras hemmakvällar?

Folk ska givetvis göra hur de vill men vi får inte glömma att det finns mäktiga finansiella och kommersiella intressen som driver på den här sjuka utvecklingen.

Telefonoperatörerna, Facebook och alla andra är inte i branschen av ideella skäl. De tjänar sina miljarder på att människor inte umgås på riktigt.

De tjänar inte en spänn på att folk lägger undan sina smartphones och bara tjötar.

Naturligtvis går det inte att vrida klockan tillbaka.

Men vad sägs om lite hyfs och fingertoppskänsla mitt i mobilberoendet?

Pröva redan när det ringer nästa gång.

Svara inte!

Fortsätt att prata med människorna bredvid.