Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jimmy Fredriksson

Fredriksson: "Gör något åt det. Nu!"

Årets julklapp för tiotusentals ungdomar är en egen bostad.

Bostadsbristen är katastrofal i konungariket Sverige.

Men i stället för en politisk satsning på att bygga i kapp efterfrågan straffas de unga med tuffare amorteringskrav och hårdare lånevillkor.

Enligt statliga Boverket råder det bostadsbrist i 156 av landets kommuner.

Värst är det förstås i storstäderna och i orter där det finns högskolor och universitet.

Det som saknas mest är vanliga hyresrätter framför allt billiga ettor och tvåor.

I åratal har politiker alla samtliga kulörer talat om att göra något åt det men hittills har varit mycket snack och lite verkstad.

Alliansregeringens enda mätbara bidrag till bostadsmarknaden efter åtta år är det så kallade Attefallshuset, en bygglovsbefriad friggebod på 25 kvadrat.

Men att minska bostadsbristen tyckte inte alliansregeringen var viktigt vilket bevisas av att det problemet är lika stort nu som när Reinfeldt & Co tillträdde.

I Göteborg lovade Socialdemokraterna att bygga 10 000 nya lägenheter under mandatperioden men det blev bara drygt 8000.

Så där ser det ut.

Jag ringde runt till de västsvenska kommunerna i våras för att fråga vilken som var den viktigaste valfrågan och i nio av tio fall fick jag svaret: Bostadsbristen.

Detta gäller från Varberg till Karlsborg.

Det som händer när det råder bostadsbrist är att byggkapitalisterna satsar på bostadsrätter eftersom det är där pengarna finns. De få hyresrätter som byggs har skyhöga månadshyror.

Eftersom det är så många som vill flytta och det finns så få lägenheter och villor till salu drivs priserna upp, i bland till sinnessjuka nivåer.

Resultatet har blivit att den som måste köpa sig någonstans att bo tvingas låna jättebelopp.

Detta ökar förstås hushållens skuldbörda och får de myndigheter som övervakar statens ekonomi att oroa sig för en lånebubbla som kan brista.

För att råda bot på detta kommer statens ekonomidoktorer med olika sorters finansiell penicillin:

Ska du låna en miljon måste du slanta upp 150 000 själv och du kommer snart tvingas amortera av lånen med minst två procent årligen.

Som ytterligare en åtgärd muttras det i de statliga korridorerna om att ränteavdraget nog borde avskaffas.

Problemet är att alla dessa åtgärder riktar sig mot symptomen av det sjuka.

Det finns ju faktiskt inget annat sätt att skaffa sig någonstans att bo än att köpa en bostad.

Ska du köpa måste du låna.

Är du ung och vill flytta hemifrån eller ska ha tillökning i familjen och behöver något större måste du gå till banken.

Ja, just det - fast då bidrar du ju till den lånebubblan.

Då ska du först skuldbeläggas.

Du får veta att just ditt lägenhetsköp är destabiliserande för hela landets framtida ekonomi.

Visserligen har Riksbanken sänkt räntan så att det blir dyrare bostäder och billigare att låna.

Men staten ger med ena handen och slår med den andra.

Eftersom det är så billigt att låna ska det bli så svårt att de som inte har någonstans att bo heller inte ska kunna flytta om de inte toksparar i tjugo år eller vinner på lotto.

Bostads- och finanspolitiken blir på detta sätt två oförenliga storheter.

Orsaken till en eventuell skadlig lånebubbla beror ju på att det finns för få lägenheter.

Gör något åt det.

Nu!