Jimmy Fredriksson
Lagen om att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för alla kom redan 1979.
Det är alltså 35 år sedan det blev lag på att rullstolsburna ska kunna åka kollektivt - men ännu är vi inte ens halvvägs.
Det var minst tio år sedan jag skrev min första krönika i ämnet rullstolar och spårvagnar.
Då släppte inte Göteborgs spårvägar ombord rullstolsburna överhuvudtaget och skyllde officiellt på att de var förbjudna att göra så av statliga Järnvägsinspektionen.
Det var rent skitsnack - det handlade bara om att man inte villa ha med handikappade resenärer.
Trycket blev till slut för hårt och bolaget motvilligt fick ge sig.
Nu är den officiella policyn den att rullstolsburna visst får åka med kollektivtrafiken i mån av plats genom att använda rullstolsramperna.
"I mån av plats" är det första hindret. På varje så kallad låggolvvagn finns bara en rullstolsplats. Är det fullt av barnvagnar blir det också nobben.
Andra hindret är att ramperna som ska fälls ut inte fungerar.
Ett tredje är sura och stressade förare som struntar i att hjälpa rullstolsburna och ibland till och med är otrevliga och dumma mot de handikappade resenärerna.
Hur kan Västtrafik få komma undan med det här gång efter gång?
Jag har under mina år som journalist på GT haft otaliga samtal med framför allt unga människor i rullstol som berättat att de aldrig kan planera en resa någonstans efter som de inte vet om de kommer med vagnen eller inte.
Det går inte att passa en tid om man är funktionshindrad och vill resa med Västtrafik.
Varje gång någon rullstolsburen blivit illa behandlad eller avslängd har Västtrafik bedyrat att allt ska bli bättre.
Men det är inte ens i närheten av början på acceptabelt.
Nu senast var det den 22-åriga Viktoria Andersson som förnedrades och kränktes av Spårvägen och Västtrafik.
I GP berättar hon:
- Jag och min assistent Marie skulle ta spårvagnen från Masthuggstorget till Nordstan för att shoppa lite. Klockan var drygt kvart över fem på eftermiddagen och spårvagnen rullade in på hållplatsen. Vi tryckte på knappen som ger föraren en signal om att vi vill ombord med hjälp av rampen. Men det hände ingenting, i stället gick dörrarna igen. Det hela upprepades flera gånger men så drog spårvagnen bara i väg. Vi väntade på nästa, nästa och nästa spårvagn men vagnarna var gamla och tar inte ombord rullstolar. Då gav vi upp och gick till Järntorget och tog vagnen där i stället.
Viktoria berättar att hon åker spårvagn varje dag och vid första försöket kommer hon nog bara ombord i hälften av fallen.
Hon säger också att förarna ofta nonchalerar henne.
Jag blir så förbannad och ledsen när jag läser hennes berättelse.
Varför ska denna 22-åring behöva stå ut med att behandlas på det här djupt kränkande sättet?
Med vilken rätt behandlar Västtrafik stadens rullstolsburna medborgare så illa?
För Göteborgs-Posten berättar en spårvagnsföraren att tre av tio mekaniska rullstolsramper inte fungerar,
Varför tillåter Västtrafiks ledning att det ser ut på det viset?
Vi skriver nådens år 2014 men Västtrafiks inställning till funktionshindrade liknar rena medeltiden.
√ Fixa ramperna! Nu!
√ Bygg om vagnarna så att flera rullstolar får plats.
√ Gör er av med förare som mobbar funktionshindrade.
Och sluta med bortförklaringarna.
Det handlar om vilja.