Jimmy Fredriksson
Jag har haft snabbspårslobbyisterna i hårbotten till och från i många år nu.
De första jag stötte på ville få till ett höghastighetsspår mellan Köpenhamn och Oslo via Göteborg.
Norrmännen är förstås sugnast på detta, projektet drivs av Oslos vice borgmästare, för att slippa isoleringen nordväst om Sverige.
Västsveriges näringsliv och de ledande politikerna i Göteborg tyckte det var en bra idé eftersom spåret skulle kunna binda ihop staden med kontinenten.
Stockholmarna blev sura eftersom de kände sig förbigångna och riskerade att bli utkonkurrerade som ekonomiskt draglok.
Så trots att norrmännen drog fram den stora plånboken var alliansregeringen närmast provocerande avvaktande.
Jag kan lite förstå det.
Varför ska Sverige investera säg 50 miljarder för att transportera norrmän mellan Oslo och Köpenhamn?
När det inte ens finns en fungerande järnväg mellan Göteborg och Borås via Landvetters flygplats.
Nu har vi en ny miljömärkt regering och den har sagt att Sverige ska bygga snabbspår men det ska faktiskt gå till Stockholm och binda ihop landets tre största städer via Jönköping.
Okej, men varför får de närmast något religiöst i rösten när de talar om detta?
Varför tror förespråkarna att hög- hastighetsspår fixar allt från ungdomsarbetslöshet till industrietablering?
Min syn på höghastighetsjärnväg är att det är ett typiskt manligt prestigeprojekt som drivs av miljökämpar och riskkapitalister i skön förening.
Det absolut bästa och enklaste sättet att ta sig mellan exempelvis Stockholm och Göteborg är att flyga.
En startbana och en landningsbana behövs men däremellan inget alls. Resan tar 45 minuter. Jag har flugit till Köpenhamn på 25 minuter.
Naturligtvis är jag medveten om att åka tåg är mycket mer miljövänligt. Flyget släpper ut en massa skit.
Men vad kostar det miljön att bygga ett snabbspår mellan tre städer?
Flygplanstillverkarna har en lång resa fram till att få ner utsläppen från maskinerna så att de kan konkurrera miljömässigt med tåg.
Men det kommer. Om 20 år när snabbspåret äntligen invigs med pompa och ståt har flyget helt nya typer av motorer.
Man ska också ha klart för sig att snabbspår skär som en vass kniv genom landskapet och blir kvar där som en ogenomtränglig milsvid stål- och betongkorridor.
Djur och människor kan bara ta sig högt över eller djupt under för att komma förbi utan fara för livet.
Investeringen är enorm. Enligt dåvarande Banverkets egen utredning för tio år sedan skulle kostnaden bli cirka 125 miljarder.
Detta för att kunna korta åktiden till huvudstaden med två timmar.
Ett snabbtåg transporterar heller inte gods eller vanligt folk. Biljettpriserna kommer att bli skyhöga.
Nationalekonomen och professorn Lars Hultkrantz har räknat på kalkylerna för snabbspårsprojektet och dömer ut dem.
Sverige har för liten befolkning för ett sådant här projekt säger han och menar att det kommer att kosta mycket mer än det smakar.
Problemen med dagens järnväg är att den är för dåligt underhållen och på en del håll har för tät trafik.
Ta några miljarder och fixa det.
Vill staten sätta sprätt på miljarder ska de användas till att bygga bostäder.
Vårt lands största problem mänskligt och ekonomiskt är nämligen bristen på bostäder, framför allt för de unga - det är inte att Stockholmståget går för sakta.