Ingrid Norrman

Varför avspeglas inte humorn i gatunamnen

En gång i tiden försökte namnberedningen i Göteborg vara lite kreativ och föreslog ett göteborgsvitsigt gatunamn. Det gick inte igenom. Här ska helst historiska personer ge namn åt gatorna. Men Göran Johansson kan få sin plats i stan redan i år.

Det är synd att den göteborgska vitsigheten inte kan avspeglas på gator och torg. I det traditionella Frankrike finns ju namn som "De Vita Rockarnas gata" eller "Mulans klivgränd".

Jämför det med "Conrad Olssons väg" (Askim), "Einar Eriksons gata" (Torslanda) eller "Teknologplatsen" (Johanneberg).

Visst är det fint att lyfta fram personer som haft betydelse för Göteborg, men även humorn har format stan och oss som bor här.

Ord och uttryck som speglar vår tid borde kunna få synas även på gatuskyltarna.

Kommer det en ny gatusnutt i Lunden – varför inte döpa den till "Ha de gött-vägen"?

Tänk om gatan vid Göteborgsoperan fått heta "Ackordcentralens gata" i stället för "Christina Nilssons gata". Tänk om platsen intill, där Göteborgshjulet först placerades innan det flyttades till Liseberg, fått heta "Hjultomten" i stället för "Kanaltorget"? Visst är det mer Göteborg?


Fast namnberedningen föreslår bara namn. Det är kulturnämnden som bestämmer. Det mesta brukar gå igenom. Är det övervägande gubbar på namnförslagen sätter politikerna sig däremot på tvären.

Att även kvinnorna ska synas på gator och torg är ett prioriterat mål.

Och när det gäller byggnationen vid gamla tv-huset i Torp har namnberedningen fått igenom att huvudgatan genom området ska heta "Synvillans väg" till minne av huset där tv och radio huserade i 40 år. Där får också Kent Andersson och Viveca Seldahl sina egna gator.

Men Göran Johansson då?

Det före detta kommunalrådet som i så hög grad varit med och format det Göteborg vi har i dag? Han borde ju snarast få sin plats i stan!

Och så blir det.


I vanliga fall dröjer det fem år innan en avliden person kommer ifråga för en egen plats i staden, men i särskilda fall görs undantag. Alla råkar vara män.

Så var det för Torgny Segerstedt, Olof Palme och Dag Hammarskjöld. Och när Raoul Wallenberg fick sin gata 1990 visste man inte säkert om han levde eller var död.

Så kommer det också att bli för Göran Johansson. Men att låta "Götaplatsen" byta namn till "Göran Johanssons plats", fransmännen bytte ju namn på "Place de l'Etoile" till "Place Charles de Gaulle", verkar inte vara aktuellt. En koll med ordförande Jörgen Linder visar att namnberedningen i stället väljer mellan Kortedala, där Göran Johansson bodde, och Gamlestan, där han arbetade på SKF.

I Kortedala skulle "Citytorget" kunna byta namn. Det nuvarande namnet är rätt underligt eftersom stans city knappast ligger där. Men samtidigt blir det alltid problem om människor måste byta postadresser.


Namnberedningen föredrar alltså en ny plats och vill det sig väl dyker det upp en sådan redan i höst i anslutning till SKF i Gamlestan. Då skulle Göran Johansson kunna få sin plats i staden redan i år.

Och gatunamnet som var för roligt för Göteborg då? Jo, det var Chalmers studentkår som föreslog att gatan längs högskolan skulle döpas till "Emil Oförvägen".

Namnberedningen nappade, men kommunfullmäktige stoppade förslaget.

I dag heter den i stället "Sven Hultins gata" efter en före detta rektor på Chalmers.