Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ingrid Norrman

Var det så bra egentligen, rektorn?

Vad händer om rektor Pam Fredman blir inblandad i en mutskandal om några år? Ska man då skamset smyga ut på natten och skruva ner skylten från husväggen? Foto: Ingrid Norrman
Pams plats. Rätt gammeldags att bara ha med förnamnet. Det var så det var förr. Hon hette Pam, han fick både för- och efternamn. Foto: Ingrid Norrman
Rektorn Pam Fredman fanns på plats när Akademiska kören sjöng och namnskylten högtidligen avtäcktes. Foto: Göran Olofsson

Det ska gå fem år efter en persons död innan denne kan få en egen gata i Göteborg. I undantagsfall, som för Göran Johansson, kan det gå snabbare. Men det finns en levande person som har en egen plats i stan, Göteborgs universitets rektor Pam Fredman. Fast hur bra är det egentligen?

Nu ska det sägas, det var inte Göteborgs stads namnberedning som döpte platsen framför Wallenberghuset på Medicinareberget till “Pams plats”. Det hade aldrig hänt.

Det finns en anledning till att de flesta får vänta minst fem år på en sådan heder. Vad händer om rektorn nästa år trasslar in sig i en muthärva? Ska man då skamset smyga ut i nattmörkret och skruva ner skylten?

Dessutom är det rätt mossigt att bara använda rektorns förnamn. Det var ju sånt som gjordes förr i tiden: Hon fick heta Pam eller Margareta, han fick både för- och efternamn.

Säkerhetsaspekten verkar heller ingen ha tänkt på. När kommunen döper gator och torg registreras namnen i lantmäteriets databas som används av räddningstjänst och polis. Förr i tiden låg larmcentralen mitt i stan och de som jobbade där hade lokalkännedom. I dag, när larmcentralerna lika väl kan finnas i Lappland som i Polen eller Baltikum eller ännu längre bort, är det viktigt att en adress finns registrerad med riktiga koordinater.

Skulle en person få hjärtinfarkt på Pams plats på Medicinareberget skulle larmoperatören inte ha en aning om vart hen skulle skicka ambulansen trots att Sahlgrenska ligger en halv minut bort.

Det är viktiga minuter som kan försvinna.

Jag ringer till förste intendent Mats Sjölin på Stadsmuseet som sitter som sekreterare i namnberedningen. Han säger att om de fått frågan, skulle de rekommenderat universitetet att avstå från att döpa platsen på eget bevåg. Namnberedningen kan ju dessutom inte ta ansvar för att ett sådant namn läggs in i lantmäteriets databas när de inte ens vet att den finns.

Han berättar om en av namnberedningens ledamöter som blev sjuk på en parkeringsplats och ringde 112, men inte visste vad det var för gatuadress. Då skickades ingen ambulans.

Hur gick då detta namnande till? Statliga Akademiska hus äger marken där Pams plats ligger. Jag ringer till pressekreterare Malin Ferm. Hon kollar runt, men det är ingen där som känner till vare sig att platsen de äger fått ett nytt namn eller varför.

Jag får tag på Henrik Axlid, pressekreterare på Göteborgs universitet. Han jagar runt för att få tag på ett svar och lotsar till slut mig vidare till universitetets före detta fastighetschef Per Sundqvist. Denne berättar att det var ett gäng före detta studenter som satt upp skylten som en “rolig grej”. Men den var inte roligare än att skylten avtäcktes vid en högtidlig ceremoni med både Akademiska kören och rektor Pam Fredman själv på plats.

Så vad tyckte rektorn om att som enda levande göteborgare få en plats i staden uppkallad efter sig?

“Hon tyckte det var roligt”, svarar Sundqvist.

 

PS. Apropå förra veckans krönika om bristen på roliga gatunamn fick jag mejl om en gångväg i Västra Frölunda nära lekparken Spinetten som fått namnet Spinettstigen. Den går mellan Dragspelsgatan och Pianogatan och döptes av göteborgshumorn till Klavertrampet. Synd att inte namnberedningen anammade det namnet, tycker Sten Cederquist.

Eller hur?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!