Ingrid Norrman

Norrman: Vad lär det våra barn om världen?

Foto: Jan Wiriden

Regeringen vill med lagens hjälp tvinga in fler kvinnor i svenska bolagsstyrelser. Men det finns fler områden där könskvotering behövs. I Göteborg. Böcker till exempel.

Tyskland har redan bestämt sig. Från och med nästa år måste landets största bolag ha minst 30 procent kvinnor i sina styrelser. I Sverige kan en lag komma nästa år. Justitieminister Morgan Johansson vill att staten ska kunna upplösa bolag som inte har minst 40 procent kvinnor i styrelsen.

Drastiskt? Ja, men vad ska man göra när inget händer? När andelen kvinnor i bolagsstyrelserna inte ökar trots att det i åratal varit fler kvinnor än män som tagit högskoleexamen i Sverige.

Och är de kommunala bolagen ett föredöme? Nej. Var tionde kommunalägt bolag med fler än fyra styrelseledamöter har inte en enda kvinna i styrelsen.

Göteborg har 100 aktiva kommunala bolag. Att Cityflygplatsen i Göteborg AB har noll procent kvinnor i styrelsen är kanske inte så viktigt när flygplatsen just nu ligger i träda. Men vad sägs om Renova: 22 procent. Gryaab: 25 procent. Business Region Göteborg: 27 procent. Göteborgs spårvägar: 30 procent? Här skulle behövas en kommunal könskvotering.
Och ordförandena heter förstås Leif, Claes, Peter och Endrick.

En kvoteringslag skulle behövas bland läromedelsförlagen. När Dagens Nyheter i början av året granskade läroböcker i historia från de största läromedelsförlagen var bara 13 procent av alla namngivna personer kvinnor. I en bok fanns fler namngivna nazister än kvinnor. Vad lär det våra barn om hur världen ser ut och vem som får ta plats?

Kvotering kan behövas när det gäller forskningsanslag på universitetet och högskolor: Ett kvitto på framgångsrik forskning är att bli citerad i vetenskapliga tidskrifter. 30 procent av Sveriges mest citerade forskare är kvinnor. Men av anslagen som ska stödja Sveriges toppforskning går 85 procent till manliga huvudsökande, visar en ny undersökning gjord av professor Agnes Wold i Göteborg.

Emerentia Leifsdotter Lundh konstaterade i GT förra året att 74 procent av alla musikakter på Göteborgs kulturkalas var manliga. Så såg det ut i hela Sverige. Ute i Europa är det ännu värre. Några av Europas största festivaler består av 95 procent manliga akter. Kvotering kanske?

Vissa politiska partier borde kanske också fundera över kvotering. Inför valet i höstas hade Sverigedemokraterna bara en enda kvinna bland sina 26 kandidater på kommunlistorna i Göteborg.

Nätets egen uppslagsbok Wikipedia används lika mycket av män och kvinnor, men det är bara 13-19 procent kvinnor som redigerar artiklar. Det kan ha betydelse för innehållet.

Och vad är det vi genom litteraturen får veta om vår egen stad? Jag gick in på nätbokhandeln Bokus med sökordet "Göteborg". Av 225 böcker var 160 skrivna av män och 65 av kvinnor. En av "kvinnoböckerna" var dessutom GT:s egen "Min gata i Göteborg", där 16 av 28 skribenter var kvinnor. Mer jämställd än något annat.

Men är allt detta viktigt? Vad betyder den skeva fördelningen? Jo, att kunskap inte tas tillvara. Att olika röster och erfarenheter inte hörs, syns och får genomslag. Att det inte blir så bra det kunde bli. Och att motrösterna försvinner.

Samhället behöver människor som reagerar på det som blivit självklart. Det är kanske dags att kvotera in kvinnorna på storbolagens vildsvinsjakter också?