Ingrid Norrman

Norrman: Tonåringar döper om Göteborg

Vi har mindre tid nu än vi hade förr eftersom vi ständigt är upptagna med sociala medier. När såg jag en tonåring sist utan sin mobil? Är det därför de håller på att döpa om staden?

Jag läser en rapport från Maria Löfdahl på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg där hon samlat in inofficiella ortsnamn från tre gymnasieskolor i Göteborg. Väldigt många är kortformer av etablerade namn.

Tonåringarna bor inte i Biskopsgården, de bor i Biskop.

De träffas inte på Kungsportsplatsen eller Hjalmar Brantingsplatsen utan på Kungsport och Hjalmar.

De stack inte till Liseberg för att lyssna på Anna Järvinen utan till Lisse och då kan det hända att de bytte buss på Nisse eller Nisseplatsen, Nils Erikssonsterminalen förstås.

Även kaféer och affärer byter namn. Gymnasisterna fikar inte på Le Pain Francais eller Cappuccino utan på Franska och Cappi. En hungrig tonåring sticker inte in på McDonald's utan på Donken eller Mackedonken. Gina tricot blir Gina och klädaffären Fiorucci blir Firren.

Det mesta av det här går ju ändå att förstå.

Det blir svårare när namnen kortas ytterligare ett snäpp. Gamlestaden kallas ju sällan annat än Gamlestan av göteborgaren i gemen, men bland gymnasister heter området nu G-staden, precis som Kortedala heter K-dala. Än värre är när Kungsportsplatsen blir KP, Järntorget JT och Näckrosdammen ND.

"Vart ska du gå?" "Ut!" "Men vart?" "Ska till JT!"

Men tonåringarna ger också egna namn till namnlösa platser. De träffas gärna där gatorna korsas i Nordstan, Korset. Därifrån tar de kanske Kisstunneln bort mot Centralen. Eller så drar de till Kalleplan, det vill säga fotbollsplanen vid Karl Johansskolan.

Och ingen behöver väl undra vad ungarna gör på Ciggtrappan i Fiskebäck.

En affär eller matställe som byter ägare och namn kan få behålla sitt gamla namn. Livsmedelsbutiken Signalen i Kullavik köptes upp av Hemköp och bytte namn till Hemköp Kullavik, men det gick inte hem hos dem som bodde där som bildade Facebookgruppen "Vi som fortfarande säger Signalen".

Fast så har jag också gjort. Min närmaste mataffär ligger på Sofiagatan och var tidigare en liten usel Ica-butik. En kompis som också brukade handla där undrade en gång varför de placerat blöjorna högt upp ovanför charkdisken så de inte gick att nå. Hon fick svaret: "Du kan väl ställa dig på kanten av charkdisken!" Den affären heter fortfarande Dum-Ica trots att den för längesen bytt både namn och ägare.

Det är roligt hur språket lever och utvecklas. Förenklas när det behövs, blir en lek med ord och färgas av datorspel, sms-språk och kortkommandon. Den som döper om sitt Göteborg visar tillhörighet med sin grupp och sin plats i staden. Som ungdomarna i Node och Sode, som alltså bor North of Delsjövägen eller South of Delsjövägen. Klart de också har ett gott öga till de hippa kvarteren Soho och Noho i New York!

De nya namnen på Göteborg säger något om staden i dag för dem som kommer efter oss, därför är det roligt att folkminnesarkivet börjar samla in dem. Emotrappan ligger i Nordstan. Hur länge vet vi vad en emo är? Hade swingpjattarna på 40-talat också någon egen plats i stan? Visst skulle vi vilja veta mer om vad staden kallades av tidigare generationer.

Den som vill dela med sig av sina namn på Göteborg för gärna höra av sig till dag@sprakochfolkminnen.se, att Maria Löfdahl.

FOTNOT. Emo (från engelska emotional hardcore) är en musikgenre. Så kallas också de svartklädda och svartsminkade ungdomar som gillar musiken.