Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Glenn Hysén

Varnande exempel – på hur man inte ska fira påsk

1988 var vi ett gött gäng i landslaget. Här sitter jag med Ravelli och Prytz i Albanien inför en VM-kvalmatch. Några månader tidigare vann vi en påskturnering i Berlin. Foto: LENNART REHNMAN
Glenn Hysén Foto: LENNART REHNMAN

Påsken är här och jag tänkte att jag skulle berätta tre gamla goa påskminnen för er. Två av dom är riktigt gamla och, tack och lov, preskriberade vid det här laget. Dom kan faktiskt fungera som varnade exempel på hur man inte ska fira påsk.

Första påskincidenten inträffade på en altan i ett villaområde på Hisingen inte så långt ifrån där jag växte upp. Vi var ett gäng som samlades hemma hos en mina bästa kompisars flickvän. Vi hade görskoj.

Det var god mat, lite bira, tjo och tjim, raketer, smällare – ja hela köret. Vi var unga och kaxiga och inte alls så försiktiga som man skulle varit i dag.

En av polarna tände en kinapuff och jag ropade:

– Släng den hitåt så drar jag den på volley!

Och det gjorde jag. Jag stod nära altandörren och siktade ut mot trädgården.  Problemet var bara att jag fick en rejäl felträff så smällaren landade på en matta inne i vardagsrummet. Det small rejält innan det började pyra och ryka om mattan.

Det var ingen fara med eld eller så där, men mattan blev helt förstörd.

 När tjejens pappa kom hem på nattkröken visade det sig att han var polis – och han var inte glad...

Vi som var med på påskfesten fick en rejäl utskällning och sen fick vi samla ihop pengar och köpa en ny matta.

Man borde ha lärt sig efter den grejen, men några år senare var det färdigt igen. Vi var ett gäng som hade träffats på nån ö. Jag minns inte exakt var vi var, men det var nånstans i Boråstrakten.

Både jag och mina polare älskade smällare och raketer. Vi brände av massor av raketer, men en av dom råkade landa i ett förråd. Det brann rätt ordentligt, faktiskt. Vi blev hur skärrade som helst men det löste sig. Vi var ju på en ö, det var vatten överallt, så vi lyckades släcka ganska snabbt.

Ja, så där kunde det gå till innan man skaffade barn och bildade familj. Jag lovar att jag sedan länge är mycket mer försiktig när jag smäller av raketer på nyår och påsk.

Jag tycker fortfarande det är lika roligt. Jag tror banne mig att jag tycker det är minst lika roligt som barnen. Men varning till er alla där ute som tänker bränna av raketer eller smällare: var försiktiga och gör inte om mina misstag.

Ett tredje lite udda påskminne är från 1988. Vi var med landslaget i Berlin och spelade i en fyrnationsturnering. Den var väldigt högklassig. Det var vi, Västtyskland, Sovjet och Argentina som gjorde upp.

Det handlade om tre världslag och så lilla Svertige då. Ingen trodde vi skulle ha en chans, men vi vann hela skiten! Detta efter att först ha slagit Västtyskland (1-1, 5-3 efter straffar) och sedan bankade vi dit Sovjet i finalen. Vi vann med 2-0.

Vi firade alltså påsken i Berlin som då fortfarande var en delad stad, muren hade ännu inte fallit. Jag kommer inte ihåg vad vi käkade men det skulle inte förvåna om det slank ner ett och annat ägg.

I år blir det lugnt och stillsamt påskfirande. Långfredag träffar jag (sonen) Tobbes familj och påskafton firar vi hop med syrran.

Jag tänkte avsluta med liten påskvits.

Det är en man som kommer in i blomsteraffär och frågar: 

– Har ni påsk-ris?

– Jajamen, det har vi.

– Vad bra. Kan jag få det i en påse?

– Nej, det går inte alls.

– Eeh, varför inte?

– Vi har pås-kris.

Glad Påsk och ha d' gött!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!