Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Glenn Hysén

På ”Bengans” tid kände man till varenda gubbe

På Bengan Johanssons tid som förbundskapten kände man till vartenda namn i spelartruppen, skriver Glenn Hysén.Foto: LARS ANDERSSON / EXP

I dag spelar Sverige sin första gruppspelsmatch i handbolls-EM och det kommer att bli kanon.

Jag kommer att se en hel del matcher under mästerskapet och jag hoppas att det blir folkfest i stan.

Men varför ska alla mästerskap nu för tiden var utspridda över så många länder?

I kväll möter Sverige Schweiz i Scandinavium och jag är peppad. Jag älskar handboll och tycker att det är en skitkul sport för det händer så mycket och det är ju mål hela tiden. 

Tyvärr så går jag inte på så många matcher som jag skulle vilja, för man måste prioritera. Det här mästerskapet ser det dock ut att bli åtminstone en match på plats. Jag snackade nämligen med Johan, som äger det gym som jag tränar på i Partille, när jag var och tränade i går. Vi snackade om EM och han sa att han skulle försöka lösa biljetter så vi kunde gå på matchen mot Polen på tisdag.

Jag tycker det är strålande att det ska spelas matcher här i Göteborg, men jag förstår inte anledningen bakom varför man sprider ut mästerskapet över flera länder som nu, när vissa matcher spelas i Österrike och i Norge. Det är ju samma sak med fotbolls-EM i sommar, det är hur många länder som helst. Jag fattar inte grejen.

När ett mästerskap är på ett ställe i ett land så är det mycket mer fokuserat och en mycket större folkfest. Jag tycker det är lite tråkigt, även fast en EM-match i sig är en god anledning för fest, men jag tycker det är bättre om hela turneringen är tajtare geografiskt. Jag har ju själv fina minnen från mästerskap när jag var i Ukraina och Portugal exempelvis, vilket tryck. Helt sanslöst bra.

När det gäller lagets möjligheter att gå långt så är ju Sverige alltid aktuella när det gäller handboll. Men man ska aldrig begära att de ska ta hem hela turneringen, även fast chansen definitivt finns.

Sen måste jag erkänna att jag inte har lika bra koll på spelarna som lirar i landslaget i dag och har dålig koll på namnen. Annat var det när Bengt ”Bengan” Johansson var coach. Då kände man ju till varenda gubbe.

På tal om handboll från förr så spelade jag själv handboll parallellt med fotbollen fram tills jag var 17 år gammal.

Det var en jäkla bra kombination tycker jag, för det ena gav det andra och den fysiska träningen hjälpte till. Till slut blev det ändå fotbollen. Det ordnade sig själv kan man säga, eftersom fotbollslaget skulle åka på träningsläger samtidigt som det var en turnering i Ystad med stadslaget, som jag spelade i då, i handbollen. 

Båda jag och Stefan Andersson, som senare blev vänsterback i BK Häcken, tackade nej till handbollen för att vi hellre ville åka på träningsläger. Efter det var vi inte välkomna tillbaka till handbollen igen. På den vägen var det.

I dag hade det aldrig gått att hålla på med båda så länge, att man fick välja så sent. I dag skickar man bort ungar som inte är världsstjärnor när dem är tolv och det tycker jag är jäkligt tråkigt eftersom alla utvecklas olika snabbt. 

Jag var inte speciellt bra när jag var tolv utan jag blommade ut som 16-17-åring. Jag hade ingen teknik, var inte snabb och hade ingen direkt talang. Men däremot kunde jag kämpa som ett svin.

Har man haft för lätt för sig när man kommer upp i den åldern faller många talanger bort, men har man kämpat från början, som jag, då vet man att det bara är att kriga på.

Det gäller att kämpa i livet, och jag hoppas att handbollslandslaget kämpar under turneringen så att vi kan fira i Göteborg sen när det är över.

Ha d' gott!