Glenn Hysén
Livet har ju kastats upp och ner under pandemin. Jag har inte heller kunnat jobba med det jag gillar mest – att snacka med folk och att åka på fotbollsresor. Jag har tänkt hela tiden att jag har levt ett ganska normalt liv även fast jag har rättat mig efter de krav och restriktioner som finns.
Men jag och Camilla har inte ändrat livet våldsamt mycket – mer än att vi inte kan resa. Alltihop med vaccinet är ju gött. De professorer och experter som jobbar med det får man lita på.
De som gnäller att de inte får en spruta hit och dit stör jag mig på för det är ingen som har räknat med en pandemi så det tar sin tid. Även experterna är lika chockade och ställda. De försöker så gott de kan.
Min morsa är stendöv och nu när alla har ansiktsmasker blir det ett dubbelt helvete för henne. Men hon har fått ta sina två vaccinationssprutor redan och det är underbart. Sen skiter jag i när jag får min bara de som behöver det mer får det först. Det första min mamma sa efter andra sprutan var ”nu kan jag krama er igen”.
Min fru Camilla åkte dock på coronan för ett tag sen. Hon var inte dödssjuk men hon tappade smak- och luktsinne. Jag har själv inte haft det och det är lite underligt. Vem får det och vem får det inte? Det är så jäkla slumpmässigt.
När tillräckligt många är vaccinerade ser jag mest fram emot att kunna gå på fotboll. Kalla mig dum i huvudet men det är så det ligger till. De som vill åka och kolla på tulpaner i Amsterdam får göra det men jag vill gå på en live-match.
Tänk att få ta en bira i halvtid och få vara med i supporterkulturen igen. Vi åker ofta ner till Liverpool och allt är så jäkla roligt då. Det är det jag saknar mest med livet innan corona.
Visst, sen finns det säkert viktigare saker än fotboll för många. Men inte för mig. Jag är ett riktigt fotbollsfreak.
Ha d' gott!