Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Glenn Hysén

Hysén: "Det är nästan att man börjar grina"

William är 15 år ung och har cancer. Det är nästan så att man börjar grina. Det är för jävligt när vuxna blir sjuka, men när det drabbar barn är det mycket värre.

Vi kan alla göra något för att hjälpa. Det handlar om att vara mänsklig.

Det var hans farsa som ringde upp mig och sa: "Så här ligger det till, William är sjuk."

Vilken käftsmäll det är för familjen, det är ett helvete, det värsta som kan hända. För att uttrycka mig tydligt - det är rôva. Jag åkte och träffade William. Jag har inte varit blind innan men när jag träffar en kille som William blir det ännu mer tydligt hur bra vi som är friska har det. Det är en sådan lyx att få vara frisk. William är ju inte ensam. Hela tiden är det nya personer som drabbas av cancer, båda vuxna och barn.

Du kan ju inte förbereda dig. Det spelar ju nästan ingen roll hur du lever och du får ingen varning när något skit är på gång. Det är så förrädiskt, plötsligt är du bara mitt uppe i skiten.


För William började det med att det slog lock för örat och sen såg de att det växte ut en tumör på halsen. Den gick inte att operera bort för den satt på ett för känsligt ställe. Jag frågade William hur han mår.

"Det är klart att det finns perioder när man tänker hur fan ska det här sluta", sa William. Det är ofrånkomligt. Men på det stora hela var han hur cool som helst. Det fick mig att fundera. Alla har bra och dåliga dagar, men det här.


Släng dig i väggen!

Vilken hjälte han är, William!

Hade jag haft obegränsat med pengar så hade jag lagt det på välgörenhet. Det är klart att de som har pengar inte kan ge bort allt, men alla kan lägga en liten peng. Om alla lägger lite så blir det ju mycket till slut. Det är bara att välja, det finns ju så många organisationer som stöttar forskningen och cancersjuka. Det är allas ansvar att se till att de har pengar att göra bra saker med. Men det handlar ju så klart inte bara om pengar. Det handlar om att finnas där på ett mänskligt plan.

Om att vara en medmänniska.

Jag känner att det är för många på kort tid som har drabbats av cancer nu. Jag har två andra kompisar som är sjuka och har gått på cellgifter och fortfarande gör det.

I allt det jävliga så skadar det inte att få träffa en kille som William. Man får en annan syn på livet. Man uppskattar hur bra man har det. Och man inser att det finns saker man kan göra. Ta chansen, säger jag. Man lever bara en gång.


Jag har själv aldrig varit rädd för att bli sjuk, man kan ju inte gå omkring och oroa sig hela tiden. Jag äter gott och dricker gott.

Men en sak vill jag säga. Håll er borta från rökningen, om ni kan. Det är ett helvete. Vi vet ju alla att rökning orsakar cancer.

Det är inte värt risken.

Till slut vill jag hylla alla människor som jobbar med sjuka barn.

Jag har varit uppe på Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg.

Jösses, vilket bra jobb dom gör!

Det gäller att vara stark för att jobba där. De ska ha en stor eloge där uppe. Många har säkert barn själva, det är bara tänka hur fan man skulle ha mått själv.

William är klar med sin cellgiftsbehandling nu, förhoppningsvis mår han snart bättre.

Det är inte rättvist när barn drabbas av cancer. Men om det nu måste hända - låt oss alla göra vad vi kan för att hjälpa till!

Ha d' gott!