Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Glenn Hysén

Händer något på de första fyra sidorna kan jag fastna

”Jag läser böcker så sällan så att man nästa kan säga att jag aldrig läser böcker”, skriver Glenn Hysén.Foto: TT NYHETSBYRÅN / Christine Olsson

Jag läser böcker så sällan så att man nästan kan säga att jag aldrig läser böcker.

Allting handlar om att jag inte har tålamod att sitta ner i fem minuter och bläddra, men händer det något på de första fyra sidorna så finns det en chans att jag fastnar.

De bokserier jag väl har läst har jag slukat i ett nafs, även fast de var grymt olika.

Bokmässan i Göteborg drog i gång i går och jag ska själv dit i helgen för att medverka i lite olika samtal och mingla runt.

Man träffar en jäkla massa folk och det är grymt trevligt på alla sätt och vis, det är alltså något jag ser fram emot.

Men jag själv går knappast att beskriva som någon bokmal och läser nästan aldrig böcker.

Däremot minns jag en period i mitt liv, för kanske 30 år sedan, som nu när man ser tillbaka på den känns rätt overklig.

Då började jag läsa en bokserie av Margit Sandemo. Först var det ”Sagan om isfolket” och sedan var jag fast. Det hände grejer på varje sida och innan jag visste ordet av hade jag avverkat en sju–åtta böcker med titlar som ”Häxmästaren” och ”Trollrunor”.

Jag kan inte ens redogöra för vad de handlade om riktigt, men det hela utspelade sig på istiden, något som jag i dag inte riktigt kan se tjusningen i.

Sen läste jag böckerna i Stieg Larsson-trilogin också, när de kom ut.

Fast där tycker jag ändå att filmerna är bättre, även fast många menar att de rycks med mer i bokform.

Det är något som är jäkligt starkt när en sån karaktär som Lisbeth Salander, som råkat ut för så mycket skit, får lov att hämnas på de som gjort henne illa. Och då menar jag inte att hämnden alltid är ljuv, men i det fallet gick jag faktiskt loss.

Sen har jag ju faktiskt varit med och skrivit en del böcker också. En fem, sex stycken har det blivit.

Det är galet när man tänker på det, jag är verkligen ingen författare och det är bra att jag fått hjälp i processen. Annars hade det tagit ett decennium att få klart en bok.

Allt handlar om att jag inte kan sitta och koncentrera mig i så långa stunder som krävs. Jag håller gärna på med sällskapsspel eller quiz, men att vända på ett bokblad är inte tillräckligt stimulerande.

Nu har min son Tobbe skrivit en bok också, som jag är grymt sugen på att läsa.

Jag höll på att garva ihjäl mig när jag läste titeln ”Tobias Hysén – Jag är inte klar”.

Historien bakom det där har jag dragit förut, men man kan säga att jag gav ett förhastat besked angående Tobbes övergång från Sunderland till IFK Göteborg, under en Blåvittmatch i Kalmar 2007.

Jag drack vatten en vecka efter den händelsen i Småland. Nu är det mest jäkligt kul.

Vi ses på Bokmässan i helgen.

Ha d' gott

LÄS MER: ”Var så jävla förbannad – jag skällde ut honom”