Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Glenn Hysén

”Han var en sådan som man önskade att alla var”

GT:s krönikör Glenn Hysén. Foto: LENNART REHNMAN / GT/EXPRESSEN

När jag var liten hade jag en bild på Blåvitts lag som vann SM-guld 1969 hemma på väggen.

Nu har två spelare från laget gått bort på bara några månader.

Först Göran ”Pisa” Nicklasson och nu Björn Eriksson. Det är jävligt tragiskt, det var riktigt fina gubbar.

Jag är nere och hälsar på min gamla tränarkompis Bengt Kristiansson och hans fru Marika i Malaga just nu. Bengt var i Gais samtidigt som jag och har också varit i Frölunda. En jävligt go gubbe, vi har känt varandra i 30 år. Det är livskvalité att sitta härnere med så gött väder så här års och vi var härnere förra året också.

Men i tisdags fick vi höra att gamla Blåvitt-backen Björn Eriksson hade gått bort. Det känns jävligt tragiskt.

Nu är det två personer från guldlaget 1969 som försvunnit på bara ett par månader. Först Göran ”Pisa” Nicklasson och nu Björn Eriksson.

 

LÄS MER: Blåvitt-hjälten har avlidit – blev 74 år

Björn Eriksson jublar efter match mot elfsborg 1972. Foto: TOMMY WIBERG

Jag ska inte säga att jag kände Björn personligen. Det var inte så att jag umgicks med honom eller kände hans familj men man stötte ofta på honom i samband med matcher och även i andra sammanhang. Han var en jävligt go och reko kille, en sådan som man önskade att alla var.

Som fotbollsspelare är det kanske inte alla som känner till honom, men han är ju faktiskt en av de som gjort flest matcher i IFK Göteborg genom alla tider. Jag tror att han har spelat närmare 500 matcher och är en superhjälte hos Blåvittfansen. Han var med om guldet 1969 och jag tror att han också var med och åkte ur 1970. Sen var han också med och spelade några landskamper med landslaget.

Men annars var han inte direkt den som gjorde väsen av sig och syntes i tidningarna. Han höll sig lite mer i bakgrunden.

Jag själv såg ju ett antal matcher på Ullevi med farsan när jag var yngre så då såg jag ofta när Björn spelade. 

Det jag kommer ihåg av honom som spelare var att han var jävligt snabb för att vara en mittback. Det är inte ofta en mittback är så snabb. Sen var han också en tuff jävel på planen, han var stabil och vältränad. Men framför allt var han en glad och positiv människa, och det säger alla som kände honom.

 

LÄS MER: Göteborg är inte den jävligaste platsen man kan bo på

 

För mig kom det här beskedet som en chock. Jag vill minnas att jag stötte på honom som hastigast på Peo Johanssons begravning och det var ju bara för två veckor sedan.

Så det måste ha gått jävligt fort... Jag hade ingen aning om att han var dålig, och det känns jobbigt när sådana här saker händer. Det är trôkigt när alla lite äldre försvinner en efter en. Usch. Men sådant är livet, tyvärr..

Bengt och Marika som vi är hos i Spanien är båda två över 70 år. Och båda två är *peppar, peppar* jävligt friska och fräscha nu. Det är bara att hoppas att det håller i sig när man ser sådana här saker som med Björn..

Ha d' gott. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!