Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Glenn Hysén

En generation eldsjälar som tyvärr är på väg att dö ut

”Jag minns många av dem som varit materialförvaltare i de klubbar jag varit aktiv i med värme”, skriver Glenn Hysén. Foto: NILS PETTER NILSSON

De lägger ner hela sin själ och det verkar som att de är i klubbhuset dygnet runt. När de här gubbarna försvinner, för de är oftast lite till åren – vem ska ta över då?

Jag minns många av dem som varit materialförvaltare i de klubbar jag varit aktiv i med värme.

De finns fortfarande kvar där, i de allra flesta föreningar och det fanns i allra högsta grad när jag spelade. Jag talar om materialförvaltarna. Det är en generation eldsjälar som jag tyvärr tror är på väg att dö ut.

Jag tror inte att det finns några 19 eller 20-åringar som vill bli materialförvaltare i en förening. I dag är det nog inte många som pallar att göra det enorma jobbet som krävs för att få allt att gå ihop. 

Man tog dem alltid för givet, tills de var borta, det var först då man fattade vilken insats de verkligen gjort.

Att gå dit och plocka skit, inte för att man slängde saker till höger och vänster i och för sig, men de skulle ändå fixa i ordning och räkna ihop allt. När man kom till klubbstugan så fanns de alltid där. De fixade käk till gubbarna, servade med kaffe och fixade med matchställen.

Jag vet inte vad de fick i pröjs, men jag tror att det i princip var ideellt så det sjöng om det. Försvinner de så går man går miste om det goa tjôtet i omklädningsrummet. 

Materialförvaltarna är en institution som sitter i väggarna. I min karriär kan jag inte minnas en enda dag någon av dem varit sjuka, de känns som att de bodde i klubbhusen. De måste ha haft ett jävla immunförsvar.

Jag vill nämna några av dem här.

I Warta hade en gubbe som kallades för ”Landala”. Han var där i 100 år. I Utsikten hade vi Janne Hurtig och i Torslanda hade vi Bosse Ros.

I IFK Göteborg hade vi länge en som hette Lennart Johansson, men vi hade också en som hette Kalle.

Han bodde ute i Kärra och är en legend i Blåvitt. Kalle, precis som alla de andra, var ett riktigt original och en riktigt go gubbe. 

Vi var i Danmark en gång när det väl blev kväll och när han hade gjort det han skulle för dagen skulle ha ta hissen upp till hotellrummet. Inget konstigt med det tänker ni. Problemet var bara att han tog mathissen, helt ihopkrupen. Han trodde att de hade så små hissar i Danmark. 

Då har man koll på läget.

Fotbollen i dag är inte alls lika öppen som den var förr. Då kunde man gå och komma hur fan man vill. I dag kommer inte ens gamla klubblegendarer in i klubbhuset, för att ingen som jobbar där känner igen dem.

Historian glöms av mer och mer. 

Jag kan inte säga det säkert, men jag tror att de här goa gubbarna försvinner mer och mer och det bidrar till att föreningarna blir mer stängda. Det blir ju inte direkt mer jordnära när såna här personer försvinner från klubbarna.

Jag kan inte förstå varför det ska vara så tillknäppt. 

Ha d' gott

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!