Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Boisen

I dag får 74 kvinnor en knytnäve rätt i ansiktet

Jag vet. Jag är en jävla fitta. Som ska hålla käften. Det påminner mejlskribenter mig om. Så gott som dagligen. Det är sjukt men sant: Sverige är ett land där män hatar kvinnor.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Och jag frågar mig. Vad är vi för folk? När 17 till 20 kvinnor varje år dödas av män de lever med, här i Sverige.

Vad är vi för land? När vi låter våldet fortsätta. Fast myndigheter ofta vet.

För 74 kvinnor kommer bara i dag, på internationella kvinnodagen, att få en hård knytnäve slagen i sitt ansikte, få en spark i magen, bli släpad i håret genom sitt eget hem innan midnatt.

Det här är verkligheten, vardagen för alldeles för många kvinnor i vårt land. I Sverige, år 2014.

Skammen, förtvivlan, lögnerna, tårarna.

 

Runt 27 100 kvinnor om året blir här i Sverige misshandlade. Mer än hälften av en person i hemmet som säger att de älskar, men som hatar och slår. Det konstaterar Brottsförebyggande rådet. Fast, ska väl sägas, de här siffrorna säger förstås inte exakt hur det står till. Mörkertalet är gissningsvis enormt. Och förmodligen är det långt fler kvinnor än talen i BRÅ:s rapporter som drabbas. Men det ger i alla fall en liten fingervisning om hur många kvinnor som blir misshandlade i vårt land, idag.

 

Medan vi på dagtid blir marginellt mer jämställda varje år, växer hatet mot kvinnor i hemmen. När de korrekta manliga busschaufförerna, direktörerna, politikerna, journalisterna och läkarna går hem, så hänger några av dem jämställdhetsmasken bredvid rocken i hallen. Hemma får de fortsätta slå "sin" kvinna. Som de alltid gjort. Och de på papperet jämställda männen slår mer i dag, än för tio år sedan.

Kvinnomisshandelsbrotten har ökat med chockartade 25 procent de senaste tio åren. Både du och jag förstår ju. Så här kan vi inte ha det. Det är en skam för vårt land.

Stiftelsen Tryggare Sverige går i dag ut med ett viktigt initiativ. De förklarar i ett pressmeddelande att vi i många år har sett det som naturligt att genomföra haveriutredningar när flygplan störtar, när båtar sjunker och tåg spårar ur. Men att motsvarande granskningar uteblivit vid dödligt våld i nära relationer.

Det är självklart sjukt. Men sant.

Därför har stiftelsen bildat en grupp med några av Sveriges mest erfarna experter som ska granska varje fall av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Med fokus på vad som gjorts och vad som hade kunnat göras annorlunda.

 

Jag läser den första haveriutredningen om mordet på en kvinna i Alingsås. Granskningen visar att kvinnan mördades trots att hon tydligt signalerat till flera personer att hon tidigare blivit misshandlad av sin man, vilket ställer en rad frågor om bland annat socialtjänstens agerande.

Haveriutredningen konstaterar det vi ofta ser som journalister när vi granskar sådana här fall: myndigheterna visste. Socialtjänst eller polis. Eller både och. Ofta får kvinnor som vädjar om skydd en axelryckning av myndigheterna. Tills mannen en dag gör verklighet av dödshoten. Och allt plötsligt är alldeles för sent.

Haveriutredningen ställer frågorna som måste få ett svar: Vad gick fel? Hur kan vi undvika att det här händer igen.

 

Bara genom att ställa de här frågorna vi kommer svaren lite närmare.

Ett är säkert. Samhället måste sluta svika de kvinnor som hotas och hatas varje dag. Det sveket måste få ett slut. I dag.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!