Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Boisen

Frida Boisen: "Barnen har blivit slagpåsar"

- Jag hatar min pappa! Han är en jävel. Jag vill aldrig, aldrig träffa honom igen.

Min vän tittar mig rakt in i ögonen och betonar varje ord, dagarna innan fars dag. Orden gör ont. Varje gång. Alla barn ska ju självklart få känna det där magiska när de ser sin pappa: kärlek, trygghet, min hjälte.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han som alltid har en kram när jag är liten och slår mig, han som peppar mig när jag behöver, han som tjatar om vantar novembermornar på väg till dagis, han som älskar mig, alltid, alltid.

Jag känner många sådana pappor. Jag är gift med en av alla dessa barnens hjältar. I morgon firar vi er! Ni är guld värda. Jag älskar er alla. Ni vet vilka ni är. Ni är bäst. Och i dag har ni barn som säger det till er.

Men alla barn drar inte pappa-vinstlotten. För min vän och många med honom är fars dag en plågsam dag. En dag som står för sviken kärlek, brutna förtroenden, sår som aldrig läker.

Jag blundar och minns bilder som aldrig suddas bort. Jag åker med en patrullerande polisbil en kväll i Göteborg. Vi får ett larm från en granne som ringt 112. U-sväng med polisbilen, sirenerna på, däcken tjuter, blåljusen snurrar. Minuter springer upp i trappuppgången med pulsen dunkade i öronen. När vi går in i lägenheten ligger hon där. En bebis i bara blöjan, skriker och gråter mitt på köksgolvet. Ensam på golvet bland krossat porslin, pommes frites och ketchup - som stänkt röda fläckar som ser ut som blod över väggar och golv. Mamman smyger fram ur sovrummet med huvudet nedböjt och en stor blåtira runt ena ögat. Pappan, som försökte fly när vi kom, gömmer sitt ansikte i händerna.

Bilder, minnen och ord, som aldrig suddas bort.


Förra året anmäldes 12 040 fall av barnmisshandel i Sverige, 33 varje dag. Fler än förra året. Mångdubbelt fler än för tio år sedan. Barnen har blivit slagpåsar i ett Sverige som mår dåligt. Och de pappor som inte mår bra, slår mest, säger barnen när de ringer till Bris.

Det värsta är att vi blundar för problemet. Vuxna sviker barn som far illa varje dag. Bris gjorde en djupintervjuundersökning av 160 barnsamtal för ett antal år sedan. Under- sökningen visade att inte ens två av tio vuxna som har vetskap om en barnmisshandel vidtar en tillräcklig åtgärd för att stoppa den.

Nio av tio vuxna, väljer att se men inte se, höra men stöta bort. Varje år misshandlas, stryps eller kvävs fem barn i vårt land till döds.

Det är dags att vi vågar se. Vågar höra. Vågar lägga oss i. Vågar vara en vän. Förstås långt innan det smäller. Sträck ut en hand till en far eller familj som behöver. Gör det i dag.

Det är en gåva värd så mycket mer än alla slipsar i världen.