Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Boisen

Boisen: Göteborgs största maktkupp

Kuppmakarna. Martin Wannholt och Theo Papaioannou. Foto: Anders Ylander

Det blev den största och mest dramatiska maktkuppen i Göteborgs politiska historia. I går lyckades Samverkande göteborgare - den nya hemliga alliansen mellan (M)artin Wannholt och Vägvalet i fullmäktige med sin politiska fint.

Så snuvades de rödgröna på egen majoritet i kommunstyrelsen. Och Anneli Hulthén har fått en ny mardröm i folkomröstningens fotspår: Den svagaste politiska S-ledning Göteborg hittills sett.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Folkets politiker, den mest personkryssade moderaten, Martin Wannholt fick i går kväll sin revansch. I tisdags var han uträknad. Petad som kommunalråd av sitt eget parti. På grund av att han varit för obekväm. På grund av att han först tog ställning för en folkomröstning för trängselskatten, senare för att tog ställning mot Västlänken.

Han vågade vara den obekväma rösten. Den som kände sig tvungen att berätta om kostnader som hade skenat. Han tyckte att göteborgarna förtjänade att se alla papper på bordet, få alla fakta om Västlänken innan folkomröstningen. Men det övriga politiska etablissemanget rynkade på näsan och skakade på huvudet.

För i Göteborgspolitiken är Göteborgsandan på sitt unknaste sätt heligare än allt. Man ska minsann hålla sig till partipiskan, punkt. Inte hålla på och låta folket få tycka om sånt de inte begriper. Ja, det var ju den retoriken såväl Göteborgs stads högsta tjänstemän, stadsdirektören och hans biträdande, drev, och förstås även den rödgröna ledningen. Medan de blå mest sa pass och ingenting. I en valrörelse...

Hade de borgerliga däremot tagit chansen och agerat som Wannholt, stöttat folkomröstningen, eller vågat se och prata om de så många uppenbara brister som det närmast obegripliga Västlänken-projektet har, öppet. Ja, då hade vi inte haft ett rödgrönt styre i Göteborg i dag.

Men. Västsvenska paketet-alliansen är heligare än något annat i Göteborgspolitiken. Klassisk Göteborgsanda, när det är som sämst. Alla de etablerade politiska partierna håller varandra om ryggen. Trots att de vet att de inte har sina väljares stöd. Envisas de med att hålla fast vid att de vet bättre än vanligt folk. Väljarförakt i full blom.

Den enda som struntade i partipiskan och som vågade framföra den kritik så många göteborgare kände var alltså vid sidan av Vägvalet, var moderaten Wannholt. Han blev ett växande bekymmer. Först en finne i röven, en nagel i ögat. Men sedan något mer: Älskad av folket. Respekterad av folket. För sin kamp för öppenhet och demokrati. Plötsligt ett farligt bekymmer. En maktfaktor att räkna med. En politiker som vann röster.

Här började den högsta ledningen i Göteborg att smida planer för att manövrera ut Wannholt. Och plötsligt var han kickad från sin kommunalrådsplats av sina egna. Nu trodde moderatledningen att de en gång för alla blivit av den otyglingsbare Wannholt. Han som vågade gå sin egen väg.

Trots att Wannholt vann mest personkryss, menade moderatledaren Jonas Ransgård att det inte var några konstigheter att samme Wannholt plötsligt blev av med sin kommunalrådsplats. Eller hur.

Men Ransgård kunde i stället springa och lugna sin Västsvenska paketet-vän, Socialdemokratiska ledaren Anneli Hulthén, med att M nu äntligen lyckats rensa ut sin olydiga, alldeles onödigt modiga, älskade av folket-moderat från kommunstyrelsen. Problemet löst. Trodde de alla.

De underskattade alla såväl Wannholt som Vägvalet. Som i sin gemensamma strävan att faktiskt vilja respektera folkviljan och folkomröstningen, gick samman för att rädda kvar Wannholt i kommunstyrelsen.

Så i går kväll, via en taktisk fint, tappade Miljöpartiet helt otippat ett mandat i kommunstyrelsen. Medan Wannholt vann ett. I dag är han fortfarande moderat. Men Jonas Ransgård säger till GT att han väntar sig att Wannholt lämnar partiet, och att Ransgård annars kommer att verka för att Wannholt blir utesluten.

Så blir det säkert. Vad som händer då blir ett nytt kapitel i Göteborgs politiska historia. Kanske blir Wannholt en vilde. Eller så ansluter han sig till ett annat parti. Kanske Vägvalet. Kanske överraskar han med något annat.

Hur som. Jag såg Anneli Hulthén skaka sitt huvud i kommunfullmäktige i går. "Obegripligt", sa socialdemokratiska ledaren till GT. Vadå obegripligt?

Inte mer obegripligt än att hon, som S-ledare, fortfarande verkar vilja stå fast vid att köra över folkets röst, och ignorera att en mycket tydlig majoritet av göteborgarna, med ett mycket stort valdeltagande, tydligt sagt nej till hennes älskade trängselskatt.

Obegripligt är, att respekten för folket, respekten för folkviljan och väljarna fortfarande är så lågt. Fortsätter Socialdemokraterna med den arroganta hållningen, tyst påhejade av Moderaterna, tror jag att dessa två forna maktgiganter till partier, lever farligt.

Allt kommer inte att fortsätta fungera som det alltid gjort i svensk eller göteborgsk politik. Det borde såväl S som M insett vid det här laget. I dag är det just de som tappar förtroende och väljare. Medan väljarna söker sig till nya färger: Rosa-feministiskt, SD-brunt och vägvalsblått.

Det är bara början. Vem vill ha en maktfullkomlig S&M-sörja som i gemensam göteborgsande-T-shirt håller varandra om ryggen och håller varandra för öron och öron, Totalt ointresserade av att lyssna på vad väljarna tydligt sagt. Det håller inte.

Förtroende är något man förtjänar.

Förtroende är inget mandat man för evigt får på gamla meriter, byggt på gamla strukturer.

Kravet på en förändring, kravet på att politikerna börjar lyssna på sina väljare, växer.

Det är hög tid att Göteborgs politiker inser det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!