Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Erik Nord

Göran Lindberg dolde sina mörka sidor genom konflikter

Såhär lät det när domen föll mot Göran Lindberg.
Dokumentären om Göran Lindberg sänds i TV4. Foto: ROGER VIKSTRÖM
Erik Nord är fristående kolumnist. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

De senaste veckorna har TV4 visat en dokumentärserie om länspolismästaren Göran Lindberg. Kapten Klänning – en förskräcklig dubbelnatur i polisuniform.

Historien om Göran Lindberg är som hämtad ur en bok av Stieg Larsson. Skulle scenariot ha presenterats i en roman hade jag förmodligen slagit det ifrån mig – en hög polischef som kämpar för jämställdhet smyger ut om kvällarna och begår grova sexuella övergrepp på flickor och kvinnor medförande en liten väska med sexualsadistiska leksaker – det blir för skruvat och allt för otroligt. 

Jag hade nog muttrat något och lagt ifrån mig boken.

En chef jag hade sa ibland ”Det där låter så otroligt att det förmodligen är sant!” Det var i samband med att vi jobbade i stora utredningar där man får fram märkliga och ibland helt osannolika kopplingar. I dessa ärenden, vanligtvis mordutredningar, kan man träffa på parader av mänskliga tillkortakommanden och usel falskhet. Då är det lätt att tappa tilltron till sina medmänniskor. Samtidigt är det fascinerande. 

Det var i samband med sådana utredningar som jag lärde känna Leif GW Persson. Leif var på den tiden knuten till Polishögskolan där Göran Lindberg var rektor. Precis som i tv-programmen är den Leif jag lärde känna vanligtvis lite trumpet inbunden, ibland mumlande, som kan vända ryggen till folk han talar med eller gå mitt i ett samtal som han finner ointressant. 

Charmig och klok men socialt bångstyrig och lite opolerad. 

Men när vi talade om Göran Lindberg hände något med honom. Han fick energi när han berättade. Om man ska sammanfatta det lite diplomatisk kan man säga att Leif och Göran nog inte var överens om mycket. Leif berättade bland annat om hur Göran tagit med sig får till Polishögskolan och låtit dem beta där. Han tog kort på fåren och gjorde vykort med polisemblem och texten ”Välkommen till Polishögskolan”. 

Jag känner inte Göran Lindberg, har bara träffat honom ett par gånger men satt i det sammanhang vi har i dag tror jag att historien med vykorten är talande. Att likna poliseleverna med får var nog något som roade Göran. Med sin grandiosa självbild och överlägsna attityd fick han kraft och skydd av att provocera och eftersom han skaffat sig ett perfekt alibi med jämställdhetsarbetet kunde all kritik mot honom avfärdas som unken manschauvinism. 

Förmodligen log han brett inombords när han krokade ner sin väska och gav sig ut om kvällarna. För honom var vi andra bara statister i hans föreställning. 

Görans märkliga attityd och förhållningssätt träffade jag på när vi hade honom som föreläsare på en polischefsutbildning. Det var på en konferensanläggning utanför Stockholm och hade en heldag med jämställdhetsfrågor. Vi var en liten grupp och dagen bestod av övningar och diskussioner. Göran var provokativ och jag antog först att det var ett pedagogiskt grepp men allt eftersom dagen gick märkte jag att Göran bytte position i sin retorik när diskussionerna utvecklades. Det var ingen pedagogisk teknik utan han ville helt enkelt inte komma överens med andra. Ständig opposition var nog en reflexmässig överlevnadsinstinkt hos honom. I den låg möjligheten att dölja sina mörka sidor. Det var inget jag förstod då, jag tyckte bara att han verkade vara en förvuxen retsticka. 

På kvällen åt vi en bättre middag. Göran drack en halv liter mjölk till den exklusiva rätten med grillad fisk. Fortfarande utan en misstanke om det mörka tänkte jag ”Det måste vara något allvarligt fel på den karln”. 

Han körde från konferensanläggningen sent på kvällen. Undra om han hade sin väska med sig.



FOTNOT: Erik Nord är chef för polisområde Storgöteborg. Han är fristående från GT.