Christer El-Mochantaf

Tack för dessa år på GT och för allt engagemang

Christer El-Mochantaf lämnar rollen som chefredaktör på GT och blir reportageskribent i Expressen.

Sedan 2019 har jag haft äran att dagligen leda GT:s journalister.

I dag går jag till något nytt. 

Och jag är stolt över att lämna över en av landets främsta redaktioner som gör bättre journalistik än någonsin. 

Men allt har naturligtvis ett slut. 

Och en början. 

Som chefredaktör har de senaste åren varit omvälvande, med nyhetshändelser som präglat hela vår samtids framtid. Sådant som vi märkliga yrkesmänniskor tycker är stimulerande. 

När jag i dag lämnar över stafettpinnen på Västsveriges piggaste redaktion gör jag det med ett visst vemod, men framför allt med stolthet och glädje. 

Och jag tänker först och främst på vilket annorlunda jobb det är i dag, jämfört med det jag tillträdde 2019. 

Pandemin innebar rent yrkesmässigt både praktiska och logistiska utmaningar för redaktionen, men vi lärde oss också att arbeta på ett nytt sätt. Vi införlivade nya vanor och tvingades hitta nya vägar i relationen till er läsare. 

Det mesta, faktiskt, till det bättre, trots att det för samhället i huvudsak var tungt. 

Men det sägs att det är i motvinden man lyfter, hittar lösningar och tvingas leverera. Och jag kan med handen på hjärtat säga att GT är en av landets främsta redaktioner. 

  

Under den här tiden har GT:s journalister utmärkt sig i vitt skilda områden och fått genomslag som jag knappt vågat drömma. 

Höjdpunkten var möjligen nomineringen i Tidningsutgivarnas ”Årets Dagstidning”, där lilla GT kollektivt uppmärksammades som en av tre nominerade tidningar i kategorin ”Årets redaktion”. 

En nominering som riktade sig mot var och en av våra reportrar och chefer, och som var ett kvitto på hur en hårt arbetande skara journalister gång på gång lyckas utmana naturlagarna och göra mer än vad man egentligen borde hinna, bättre än vad som egentligen borde vara möjligt, och nå ut bredare än vad som egentligen var tänkt. 

Allting sprunget ur lust, av hunger, av pliktkänsla. 

Främst gentemot er läsare som varje dag tvingar oss att bli bättre. 

 

Jag är också stolt över den Guldspade som fantastiske Daniel Olsson nominerades till förra året, för sin granskning av IS-terroristerna som finansierade sina krigsresor med pengar från statskassan. GT, den ”lelle röa” bildad 1902, har varit en institution för göteborgarna länge, men nomineringen till en Guldspade var vår första någonsin – men högst sannolikt inte den sista. 

Vi tillsatte tidigt under min tid en grävredaktion på GT och numera arbetar hela redaktionen med fördjupande journalistik, reportage och granskningar. Sedan 2019 har GT också fått nya trycktider, en ny organisation, det har tillkommit publiceringsplattformar och försvunnit andra. 

Men när allt ska sammanfattas är jag glad över att i dag lämna en redaktion som fortfarande växer med större betalande publik och lojala följare. 

Jag är stolt över våra sentida granskningar om den stora arbetslösheten och energibristen som satt agendan i partiledardebatter och som fortfarande matar våra politiker med huvudbry. Allt härstammat från vad våra journalister spånar fram på morgonmötena. 

Jag är stolt över vår bevakning av nyhetshändelserna i Göteborg, exempelvis om kriminaliteten som delvis växt. 

Verkligheten är komplex och då måste journalistiken också vara det. 

  

Men mest av allt, är jag stolt över journalisterna som dagligen gör denna produkt. 

Över att få lämna över till de utmärkta cheferna Andreas Andersson och Sanna Wikström, som närmsta tiden kommer att säkerställa att GT:s journalister fortsätter göra journalistik som når 5,5 miljoner läsare på GT:s och Expressens plattformar. Två personer jag har haft oändlig hjälp av och som jag själv har satt som biträdande chefer intill mig. 

Nu får de jobba vidare med en av landets vassaste och bredaste skribenter i Linnea Lundström, med nyhets- och kriminalexperter som Linda Bergh, erfarna och vassa grävare som Michael Syrén och Daniel Olsson och berättare utöver det vanliga – som Eva Rogsten eller Claes Petersson. 

Och för er som följer med i sportens värld, kommer Markus Wulcan och Hector Junelind fortsätta ge er det senaste i både nyhetsväg och åsikter. 

Ni är många som förhåller er till deras värv. 

Inte sällan är det sportens trogna läsare som mejlar mest om vad som varit bra och inte i den senaste versionen av GT. 

Men även det har varit en ära, för det är engagemanget och entusiasmen som driver en framåt. 

 

För egen del går jag nu till en roll som reportageskribent på Expressen och blir en del av den reporterflora som våra tidningar erbjuder. 

Det arbetet kommer att bli enklare utan en redaktion att samtidigt leda. Och således ses vi i spalterna även framöver – för den unika sammansättningen av drivna, skickliga, entusiastiska och duktiga journalister, vill jag inte lämna. 

Jag hoppas att ni också följer med. 

Till dess vill jag säga tack och hej, för den här gången!