Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Christer El-Mochantaf

Medierna behöver också någon som granskar oss

GT:s chefredaktör, Christer El-Mochantaf. Foto: HANNA BRUNLÖF / GT/EXPRESSEN
Metro säger upp 20 journalister. Foto: HENRIK ISAKSSON/TT / /IBL

Metro säger upp journalister, GP bojkottas efter en ledarkrönika och en majoritet vill behålla public service i sin nuvarande form. 

Det må vara semestertider, men särskilt stilla är det inte i mediebranschen. 

Det är lätt att höja på ögonbrynen över Metro-ägaren Christen Ager-Hanssens uttalanden i Expressen i veckan. 20 anställda journalister sägs upp på en tidning som nyligen hade omkring 700 000 läsare och som producerat, paketerat och aggregerat journalistik med, får man ändå konstatera, rätt stor kommersiell framgång. 

Det var exempelvis Metros satsning ”Viralgranskaren”, som belönats med Stora journalistpriset, som i någon mån kommersialiserade den så nödvändiga diskussionen om faktagranskning och trovärdighet. Eller tidningens Swedbank-avslöjande i februari. Ett ganska bra exempel på när en för allmänheten gratis, tillgänglig tidning gör ett gott jobb. 

Att journalister inte ingår i den typen av verksamheters framtid är förstås uppseendeveckande. 

– Jag säger det igen. Det är omodernt att ha journalister anställda. Det är strategiskt rätt det som nu sker, säger Ager-Hansen till Expressens Leif Brännström, samtidigt som facket tittar vidare på omständigheterna. 

Det hävdas nämligen att det kan ha varit ett lagbrott, att journalisterna fick informationen via media. Och citatet, ”Det som nu sker”, syftar till att Metro som tidigare hade journalister placerade i Göteborg – vilket var bra – framöver ska köpa in material från så kallade contentbyråer. 

Tids nog lär vi få se vad som händer med den saken, men visst är det en sorglig historia. 

* * *

Som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson också konstaterar i en Dagens Media-intervju (2019-06-27) finns det mycket att göra kring granskningen av medierna själva. Metro är förstås ett flagrant exempel. Men ett annat gott skäl kan vara den public service-diskussion som länge småputtrat latent, men som aktualiserades i och med den opinionsundersökning som Ipsos gjort för Dagens Nyheter i veckan. Frågan var ”Är du är för eller mot att man på sikt lägger ned public service?”, varpå 63 procent svarade att de ville behålla den. 

Public service innebär att mediet är allmännyttigt, i allmänhetens tjänst, och med så många starka aktörer på marknaden kan man argumentera för att medier som exempelvis GT är en rätt allmännyttig tjänst för västsvenska invånare, eller den som allmänt vill ha bra journalistik från Västsverige. 

Jag är visserligen jävig i frågan, men en gratis nyhetsapp som aggregerar de väsentligaste västsvenska nyheterna och själv gör egen journalistik – som det nyhetsledande arbetet på de tragiska morden i Kil och Alingsås i veckan – kan förstås tolkas på det sättet. 

För att upprätthålla den verksamheten är jag dock, till skillnad från Ager-Hansen, tämligen övertygad om att journalister behövs. Precis som i public service-kanalerna. Därför är en granskning av även dessa verksamheter fullt befogad, och om inte public service gör sitt jobb kommer publiken naturligtvis snegla åt andra håll. 

Men den betygsskalan är inte sällan en snårig och subjektiv historia. 

* * * 

Just det fick inte minst Göteborgs-Posten lära sig när bland andra skådespelaren Kjell Bergqvist valde att bojkotta tidningen, trots en uppgjord intervjutid, efter en gästkolumn i tidningen. Likaså forskaren Agnes Wold som sade sig ha sagt upp sin prenumeration. 

Den medieinsatte har förstås inte kunnat missa diskussionen om ”Jimmie-moments” och arabiska livsmedelsaffärer i juni. Utan att recensera publiceringen kan man väl åtminstone notera att den typen av innehåll i publikens ögon också kan avgöra huruvida en tidning är värd att läsas eller inte. 

Hos en pigg, seriös och objektiv mediegranskare i utbudet kan även sådant som är väl utfört lyftas. Om jag tillåter mig själv att ta på mig den rollen en stund, kan nämnas Borås Tidnings tv-sändning från Prideparaden i Borås – en rätt bra TV-service från stadens morgontidning, när uppskattningsvis ett par tusen av stadens invånare på ett eller annat sätt engagerades. 

Och kanske var det bara en slump att GöteborgDirekt först snappade upp de tyska industrirockarna Rammsteins kryptiska Facebookinlägg om en kommande Ullevispelning nästa sommar – men trots att GT bara var ett par minuter efter med nyheten, hann inlägget få enorm spridning i den till antalet underskattade metalkretsen. 

Med det i åtanke blir det spännande att se utfallet av GT:s kommande sommarsatsning på läsarkrönikor som har premiär i veckan. En viss typ av ”public service”, redaktörad av journalister. Återstår att se vilka åsikter och inlägg som berör mest.