Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Christer El-Mochantaf

En krigsförklaring mot vårt samhälle

Uppgifter: Ung man i coronamask och grå handskar jagas.

Varje gång som yrkesgrupper attackeras i förorten undrar vi vart vårt samhälle är på väg. 

Det visade sig vara hit. 

En dödad polis på öppen gata. 

Det som hänt i Biskopsgården är inget annat än en krigsförklaring. 

Så vart går vi härifrån, Sverige? 

Det har pågått en annektering av våra förorter i flera år. 

Så till den grad att vi har vant oss vid parallella samhällen, vid kriminella grupper som styr. 

Vi har sett poliser omringas i sin yrkesutövning av aggressiva män. Journalister som stoppas från att rapportera. Upprättade vägspärrar. 

Vi har i flera år rapporterat om hur hemtjänsten inte vågar ta sig in i vissa områden. Hur blåljuspersonal kallas till utsatta stadsdelar bara för att bli beskjutna med raketer. 

Hela tiden har vi undrat var det ska sluta, vart vi är på väg. 

Det visade sig vara hit. 

Med något som kan ha varit en oprovocerad attack mot en polis på öppen gata. 

•••

I Göteborgskvällen stod polisen, en ung man i 30-årsåldern, som en skyddsbarriär mot kriminellt våld, en nybliven yrkesman som gjorde sitt jobb för vår skull. Som en garant för att samhället fortfarande var vårt. 

När Biskopsgårdens härdade invånare tvingas ut i regnet av elände, av uppgörelser på öppen gata och kulor i luften, ska ju polisen vara som ett paraply för dem. 

I natt attackerades den skyddsbarriären och samtidigt som människor förlorat en familjemedlem, en vän, en älskad person, har de skyldiga visat att de inte tillhör det här samhället. 

De krigar mot det. 

Och om tröskeln för att avlossa ett dödande skott var lågt, har den nu jämnats med marken. 

Det är en krigsförklaring. 

Så, vart går vi nu?

•••

Klaner har i Sverige utropat vissa områden till sina. I populärkultur som härrör från områdena glorifieras polishatet. 

Och även om vi ännu inte vet motivet bakom nattens skjutning, vet vi hur vägen hit har sett ut. 

Källor säger till vår tidning att uppretade klaner har förargats av polisens upptrappade närvaro i Biskopsgården. 

Och i natt sköts alltså en ung man ihjäl på öppen gata, enligt uppgifter i en drive by-skjutning. Kanske för att han var polis. 

För att han tjänstgjorde för oss alla, för vårt land. 

Det är vår plikt att ställa oss i solidaritet med poliskåren i dag och att stå upp mot den ondska som visat sig.

Särskilt eftersom vi inte vet vem som styr det här landet om en vecka.

Särskilt eftersom Sveriges uppgift inte längre är att försöka undvika mörkret. 

Vår uppgift nu är att försöka navigera oss ur det. 

•••

När allt är sagt och gjort måste också undantagstillstånd få råda, alla resurser som polisen pekar på måste de få för att kunna ta fast de skyldiga. 

Det här är inte en skjutning i mängden och kan inte behandlas med samma tillfälliga upprördhet som snart övergår i vardag igen. 

De kriminella enklaverna blir våldsammare och farligare och polisen måste trappa upp i samma takt. 

Och vi andra: Vi ska fortsätta göra vårt jobb.

Rättssamhället upprätthålls genom att vi gemensamt orkar. Att polisen fortsätter skydda våra invånare, att hemtjänsten fortsätter att vårda våra sjuka och att journalister fortsätter att rapportera. 

För det här är vårt samhälle - inte deras. 

Men i dag går våra tankar till polismannens kolleger och familj. 

Må han vila i frid. 


Chatta med Christer El-Mochantaf om hotet mot poliser och journalister, samhällets ansvar och polismordet i Biskopsgården



Här hedras den unga polisen som sköts ihjäl

En tyst minut hölls för den polisen som i går sköts till döds.

Polisen i tårar: ”Det får vara slut nu”

Polisens presstalesperson om känslorna efter förlorade kollegan.