Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Christer El-Mochantaf

En häpnadsväckande krishantering från HGF

Granskningen av Hyresgästföreningen fick stort genomslag under måndagen.
Foto: HENRIK JANSSON
Christer El-Mochantaf, chefredaktör GT.
Foto: HANNA BRUNLÖF

Granskningen av Hyresgästföreningen är måndagens mest spridda nyhet. 

På organisationens sociala medier-sidor väller frågorna in från besvikna medlemmar. 

Men till skillnad från när GT/Expressen försökte få svar är HGF den gången snabba på att svara samtliga kommentarer - genom att sprida osanningar. 

Krishanteringen från en av ”Sveriges största folkrörelser” är häpnadsväckande.  

Det faktum att cheferna inte vill svara på en enda fråga är en betydande del av reportaget som Michael Syrén har skrivit. 

Han rapporterar i dag att samtliga toppar i den av höga ideal drivna organisationen bor i villor. En inte helt ointressant detalj i en organisation som sysslar enbart med boendefrågor – närmare bestämt, att företräda hyresgäster.

I granskningen framkommer också att medlemsintäkterna inte täcker lönekostnaderna för de drygt 800 anställda och att förbundschefernas generösa avtal bland annat innefattar ett avgångsvederlag på 2,5 miljoner kronor. 

Helt enkelt en klassisk genomlysning av hur medlemmarnas pengar fördelas.

Till saken hör att allt detta har kritiserats av människor längre ner i organisationen – lönerna och villorna har fått symbolisera den påstådda klyfta som uppstått i HGF-skikten. 

Men finns det substans i den kritik som förtroendevalda lägger fram mot sina chefer? 

Vad de själva tycker får vi aldrig veta. 

I syfte att kunna ge en så bred bild av verkligheten som möjligt, ställde nämligen Michael Syrén utan värderingar frågor till samtliga regionchefer. Om hur de ser på sin egen situation, om sina löner och villor och kritiken från medlemmarna. 

I flera veckor hade de chansen att svara. Exempelvis kunde de ha sagt att HGF har 800 anställda, att det är en hel del lager av organisationsarbete som måste skötas prickfritt och att de har ett hårt jobb med skäliga marknadslöner. Eller att man inte behöver köra Volvo för att vara Volvoförsäljare – lika lite som man måste bo i hyresrätt för att arbeta på Hyresgästföreningen. 

Istället: Tystnad och hänvisningar till pressavdelningen. 

Som först gick på samma linje. 

Trots flera påtryckningar kommer svaren bara några timmar före publicering, efter att de – enligt pressekreteraren Sofia Zouagui – ”hade legat klara i flera dagar”. 

Samtliga svar, i princip i sin helhet, finns utskrivna i artikeln. 

Lika lång tid att svara tar det inte när medlemmarna efter publiceringen kommenterar granskningen på Hyresgästföreningens Facebooksida. Då känner sig pressavdelningen manade att svara illa kvickt. 

Där hävdar Sofia Zouagui bland annat att ”Hyresgästföreningen inte har fått komma till tals” i vår granskning. 

Detta trots att i princip hela deras mejlsvar finns att läsa i artikeln. 

 

På HGF:s hemsida står det också att granskningen innehåller ”En rad felaktigheter och missvisande information”. 

I Sofia Zouaguis förklaring till ”felaktigheterna” ser jag, till min förvåning, samma svar som redan finns att läsa i GT/Expressens artikel. 

Det som alltså skulle bevisa att granskningen var felaktig och att föreningen inte har fått komma till tals, finns att läsa i artikeln man kritiserar. 

När man granskar ska man tåla att granskas. Ändra eventuella felaktigheter, vara tillgänglig och ge chans till de bästa argumenten och förklaringarna. Man ska förstå att andra kanaler kan användas och att ny information kan framkomma. Och räkna med att organisationer försvårar, undangömmer och förhalar informationsflödena för journalisterna. 

Men det här är med alla mått mätt, rätt och slätt, en häpnadsväckande krishantering.