Christer El-Mochantaf

Delar av Sverige har gett upp mot kriminella

I Sverige 2021 gäller uppenbarligen inte svensk lag alla. 

Offentliga verksamheter i skolor och myndigheter anpassas efter extremister och kriminella.

Ansvariga blundar av rädsla för hot och våld. 

Det är ett haveri av astronomiska mått. 

Och i klarspråk innebär det att delar av Sverige har gett upp. 

Det är en nattsvart bild av Göteborgs utanförskapsområden som skildras i rapporten av Anna Ekström. 

Den bygger på intervjuer med ett 50-tal kommunanställda som vittnar om hur extremister och kriminella hotar och påverkar deras jobb och levnadssätt. 

Exempel finns på anställda som vill larma, men tystas av sina chefer – på grund av rädsla för vedergällningar.

Det har gått så långt att vissa verksamheter helt enkelt har anpassats efter dessa extremisters vilja. 

En fullständigt fruktansvärd läsning. 

  

I Sverige år 2021 finns det enligt rapporten skolor som helt undviker sexualundervisning, trots att det står i läroplanen. 

Religiösa extremister i området anser nämligen inte att det är adekvat undervisning och de ansvariga vågar inte möta konsekvenserna av att stå emot påtryckningarna. 

I rapporten står det också: ”När pojkar uppvisar negativa attityder mot flickor och/eller uppvisar en kontrollerande attityd när det handlar om flickors rättigheter att leva som de vill så får de inga tillsägelser”. 

Vi har således inte bara accepterat att de antidemokratiska idéerna frodas – utan också styra hur viktiga samhällsfunktioner sköts. 

I rapporten står att ett tjugotal män står och filmar skolpersonal när de kommer till jobbet. 

För att hålla dem under uppsikt. 

Det ska ses i ljuset av hur dessa kriminella män satte upp vägspärrar till förorterna förra året. 

Det ska ses i ljuset av hur en 19-åring i veckan åtalades för att ha hotat en polis, bara några dagar efter ett polismord. Detta med orden: ”Södra Biskopsgården är vårt område. Och det är inte bara att skicka iväg oss från vårt område”. 

Förfarandet påminner inte så lite om hur situationen ser ut i andra, betydligt mindre utvecklade länder än Sverige. 

Länder i exempelvis Mellanöstern där korruptionen är hög, där kontaktnätverk och samhällsstatus går före allmänna ordningsregler. 

Kriminella tillåts ta över och styra över just ”sina egna områden” – med sitt egna språk, sina egna rättsskipningar och sina egna lagar. 

Om det nu har gått så långt att våra offentliga institutioner inte vågar anmäla problemen, av rädsla, har vi gått in i en ny fas av utvecklingen. 

Och de här skildringarna kan knappast komma som en överraskning. 

I rapporten nämns hur mediernas granskningar av kriminella klaner i området har bidragit till att ge dem ökad status – och att det har ökat rädslan hos chefer och anställda. 

Dessa enklaver inskränker och styr människors liv, men anställda håller sig hellre undan än leker med elden. 

Och när tilltron till samhällets funktioner inte finns där, säger det mer än vad man kanske vågar inse. 

 

Efter alla år av veka beslut och ”vända andra kinden till” behöver politikerna nu – omedelbart – göra det klart att i Sverige råder svensk ordning, svenska lagar, svenskt rättsväsende och svenska läroplaner. 

Det är sanslöst att detta simpla faktum över huvudtaget kan anses vara kontroversiellt. 

Här har kvinnor lika stora rättigheter som män. 

Här bestraffas brott oavsett vilket våldskapital din familj besitter. 

Och om du tvingar dina barn att med mobiltelefoner hålla uppsikt i området för att gynna dina kriminella affärer – då kommer de att omhändertas. 

I dag finns exempel på hur dessa stackars barn förbises, av rädsla. Socialtjänstens personal tvingas leva på andra orter för att inte bli utsatta för våld. 

Dessa kriminella grupper, med sina antidemokratiska världsbilder, ska inte kunna inskränka livet för tusentals skötsamma människor.   

Men just nu gör de det. 

Det är en mycket sorglig insikt.