Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Betlehem Isaak

Isaak: Måste ta ansvar för diskrimineringen

Några påstår att de är organiserade ligor. Andra att Rumänien och Bulgarien borde ta sitt ansvar som EU-medlemsänder.

Men nu får det räcka – diskrimineringen mot tiggare här kan bara vi själva ta ansvar för.

Vi pratar om dem men aldrig med dem. Jag ska erkänna att jag inte heller gör det. Bara lite. Jag har mina kommunikationssätt. Ett leende, ett hej, några kronor någon gång. Ibland skäms jag för att jag inte har kontanter på mig.

Och för att jag har det så bra medan de andra måste sova utanför Betlehemskyrkan en lördagskväll när jag ska ut och roa mig. Slösa pengar på alkohol och diverse nöjen. De ligger fortfarande där och ber om mina enkronor.

Då möter jag inte deras blick. Jag låtsas kolla på något viktigt på min mobil. När den stackars människan gått därifrån kollar jag upp igen och tänker att luften ska möta mig med en besviken min. I stället är det jag som blir besviken. På mig själv. Tänker på saker jag borde sagt, något snällare än bara "nej", något mer än att bara titta ner mot marken.

"Skäms ännu mer"

Då skäms jag ännu mer och önskar att jag var en bättre medmänniska. Men det är jag inte.

Men – jag måste ge mig själv kredd för att jag åtminstone står upp för andra. Jag har sett tiggare vara med om saker som i mina ögon är vidriga, förnedrande och omänskliga.

En gång var det en person som skulle "skämta". Han tog tiggarens kopp på Drottningstorget. Den som det låg några kronor i. Sedan sprang han varv efter varv runt Pressbyrån medan den stackars kvinnan tittade förtvivlat ner i marken.

I sådana situationer ser jag rött. Jag blir arg och försöker lugna mig själv – räknar, andas in, andas ut. Försöker komma på något att säga som låter snällt men samtidigt sätter personen på plats.

Den här gången var det bara ilska som kom ur min mun. Jag kränkte honom inte men jag satte honom på plats. Och han bad om ursäkt. Till MIG. Det var inte jag som skulle ha ursäkten utan kvinnan som suttit med sin kopp. Hon var försvunnen.

Sett dem diskrimineras

Tiggare kränks till och med när de har pengar. Jag har sett dem diskrimineras på snabbmatrestauranger. De har blivit utkastade av personalen när de stått i kö – med pengar i handen.

Jag och andra människor som ser ut som jag blir också diskriminerande. Men de här människorna känns det som att folk ser på som de ser på smutsen under sina sulor.

Jag tänker ofta på att om vi vore tvungna hade vi gjort samma sak. Tiggt. Bett om hjälp. Tagit den sista utvägen. För vi alla måste ju överleva.