Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Betlehem Isaak

Betlehem: Rädsla så fort jag ser en polis

Brinner för skrivande. Betlehem, dotter till Dawit Isaak, skriver från och med i dag krönikor i GT. "Det känns jättebra, jag är glad att jag får den här chansen. Att jag får visa att jag kan skriva och att jag brinner för det."
Foto: Jonas Tobin

Vi är ett gäng kompisar som står i kö utanför en av Göteborgs nattklubbar. Den vanliga oron kryper på. Ska vi släppas in? Vi kör den vanliga strategin: Om en vit person är med i gänget får han eller hon gå först, det blir bara lättare så.

Det brukar oftast fungera. Så min kompis går fram, vit och nykter, och släpps in. Sen är det min andra kompis tur, han är lika nykter, men mörk.

Vaktens ord slår hårt i natten:

– Nej, du släpps inte in.

– Varför inte?

– Det är 23 i dag.

– Men jag har vart här innan, du släppte precis in två 19-åringar?

– Du får lämna platsen.

– Men min kompis kommer ju in?

Han gav snabbt upp och blev nedstämd, det var hans födelsedag. Alla gick bort, försökte komma på en ny strategi för att komma in någon annanstans. Jag gick fram till vakten. Jag såg rött.

– Är det för att vi är svartskallar eller?

Alla hörde, det blev spänt, vakten tar tag i mig. Jag skriker att han ska släppa mig.

– Akta på dig din lilla horunge, skriker han tillbaka medan jag försöker slita mig ur honom.


Allt går snabbt och plötsligt är det polisen som bara stod några meter bort som tar tag i mig i stället för vakten. Mina kompisar lyckas inte förklara mina handlingar, det gör inte jag heller. Mitt enda "brott" var ju att ifrågasätta varför just vi inte blev insläppta?

Polisen tar mig till sin bil, frågar hur gammal jag är, vart jag är ifrån ursprungligen, vart jag bor, Jag svarar med huvudet nere.

Jag berättar att jag bor vid en plats nära Järntorget där min bästa kompis Rebecka bodde innan. Bättre det än att säga att jag bor i Kortedala. De släppte av mig centralt, och bad mig att hålla mig borta från Avenyn. Jag åkte in ändå och började fira med mina vänner igen. Denna kväll slutade okej. Andra kvällar har varit värre.

Även fast sådant här händer mer och mer sällan frågar jag mig själv om jag gör något fel? Jag är inte en perfekt människa, men jag tycker inte att det är fel att ifrågasätta en vakt eller en polis. Det ska inte få utnyttja deras makt hur de vill.


Jag tänker inte sluta ifrågasätta. För att det är fel av vakter och poliser att använda ordet neger, det är fel att ni delar in människor efter hudfärg och det är fel att ni förstör så många utekvällar för vanliga ungdomar som vill fira sin födelsedag. Det är lika mycket min stad som er. Jag har lagen på min sida. Fråga dig själv varför du blev polis eller vakt, om du blev det för att se till att folk följer lagen fine. Om du blev det för att folk ska följa lagen på dina villkor sluta. Du gjorde inte lagen, du är inte lagen.

Jag vet att det förstås finns bra människor i poliskåren och ordningsmakten. Men jag ska vara ärlig. Så fort jag ser en polis känner jag bara rädsla, ilska och en stark misstro, och det värsta är att det är flera hundratusentals i detta land som känner samma som jag.