Anna-Lena Mann

Tänk att tyg kan röra upp så mycket känslor

Polisens klädsel anses nu vara jämställd. Med detta menas att kvinnorna nu fått samma klädsel som männen.

Den kvinnliga polisen på det svartvita fotot bär kjol och tunna strumpbyxor. Det snöar och de vita flingorna som lägger sig på hennes korta uniformsjacka matchar det vita kopplet och pistolhölstret som hon bär på sidan. Även handskarna är vita. Hon bär en liten halsduk knuten runt halsen. Hon är en av de första kvinnorna som fått tillåtelse att gå ut och patrullera i uniform. Men inte i byxor trots snöoväder, nej allmänheten var ju tvungen att se "huruvida den uniformerade poliskonstapeln är man eller kvinna".


Nästa år är det sextio år sedan de första kvinnorna började som poliser. De mötte motstånd från både allmänhet och kolleger och blev stundtals utsatta för vad vi i dag skulle se som kränkande och diskriminerande. Det krävdes mycket vilja och jävlar anamma hos de första kvinnorna som verkligen fick slåss för jämställdhet och likabehandling. I dag har vi exakt likadan uniform med vissa fysiologiska ändringar som till exempel skyddsvästen där den kvinnliga modellen är kurvigare.

Polisens klädsel anses nu vara jämställd. Med detta menas att kvinnorna nu fått samma klädsel som männen. Nu är det ju definitivt mycket mer praktiskt att jaga tjuvar i byxor än i kjol, så här får man ändå anse att det praktiska legat till grund.


Så sent som i förra veckan, fick några kvinnor i EM-studion i tv kritik för att de burit korta klänningar och höga klackar. I en krönika i tidningen Idrottens Affärer skrev Cecilia Giertta, före detta sportjournalist och medarbetare på TV4, och ifrågasatte "varför man inte kan vara seriöst klädd även som kvinna och sportjournalist?". År 2016 finns det fortfarande människor som anser att typisk kvinnlig klädsel är lite sämre och mindre seriös än manlig. I ett land som Sverige där sportjournalistiken tagit milslånga steg framåt gällande män och kvinnor i jämställdhet är plötsligt någon för kvinnligt klädd för att kunna snacka fotboll.


Vad är rätt, seriös och jämställd klädsel? Måste vi vara likadant klädda för att vara jämställda? Tänk att tyg, eller avsaknaden av det, kan röra upp så mycket känslor. Vilka associationer och kopplingar vi gör till just klädsel och personen innanför det vävda materialet. Det är ju knappast någon kläd-polis som tvingar på de kvinnliga sport-journalisterna klänning och höga klackar under gråt och tandagnisslan.

 Självklart måste det få vara valfritt och var och en ska få bära den klädsel de trivs i och önskar så länge det inte väcker anstöt. En kvinna kan kommentera fotboll lika bra i kjol som i byxor. Visst har vi hört skräckexempel där arbetsgivare tvingat sina kvinnliga anställda att arbeta i högklackade skor, men i det stora hela finns det väl ingen som tvingar oss att bära vare sig det ena eller andra i vårt demokratiska land.

Vi kan inte glömma bort att vi ser olika ut och kommer alltid att vara just fysiskt olika. Att vi behöver varandra och kompletterar varandra. Att acceptera just att vi är olika och tillåts vara det måste väl ändå var den verkliga jämställdheten. Att vi har lika villkor, lika lön för lika arbete men ändå tillåts vara kvinnor och män, och inte några stereotypa "hen". Då skulle världen bli väldigt tråkig.


Jag vill med detta önska alla läsare en riktigt varm och skön sommar. Hoppas vi alla kan gå lite lättklädda utan att för den skull anses som kroppar med fritt tillträde.