Anna-Lena Mann

När skrämmande monster får en mer mänsklig skepnad

Det är varmt och trångt. Sorlet är högt och författare och skribenter trängs i varje hörn tillsammans med hundratals böcker, läsare, bokälskare och människor med skrivdrömmar.

Bokmässa. Årets stora händelse i författarsammanhang.

För några år sedan besökte jag mässan för allra första gången och blev nästintill euforisk. Plötsligt befann jag mig i en miljö bland människor som alla någonstans hade den gemensamma nämnaren av intresset för det skrivna ordet.

Samtidigt blir man ständigt både överraskad och förvånad över hur många människor det faktiskt är. Det finns så otroligt många personer med en önskan att få ge en berättelse, och man slås av det enorma utbud av böcker som finns på marknaden, trots det lilla nålsöga som kräver passage för att få sina romaner och skrifter utgivna på ett förlag.

Skulle man ha lyckan att ta sig igenom den stora strömmen tar det inte slut där, utan det vill till att synas och höras för att sticka ut i mängden.

Den traditionella boken håller sig lyckligtvis kvar i fast grepp i en allt mer digitaliserad värld. Kanske tack vare att just datavärlden inspirerar fler att skriva i takt med allt fler sociala medier och bloggar.

Enligt Kungliga bibliotekets nationalbibliografi gavs cirka tretusen skönlitterära böcker år 2015, varav tvåtusen från svenska författare.

Tvåtusen av alla de med önskan att få skriva en berättelse, historia, saga eller mordgåta som blir Boken med stort B. Den som alla pratar om. Den som alla vill läsa. Storsäljaren.

Av alla de med halv- och färdigskrivna alster i byrålådan är det en mycket liten procent som lyckas. Det är väldigt hårda villkor, och det krävs att inte nedslås, att tro på sig själv och att inte ge upp.

De som lyckas bäst blir förebilder och får stjärnstatus. Många av dem är deckarförfattare och skapar allehanda bestialiska sätt att ta livet av folk. Det finns en aldrig sinande efterfrågan av böcker i denna genre. Ond bråd död kittlar, skrämmer och roar.

Men ibland överträffar även verkligheten dikten. Det är fascinerande och kan ibland även bli provocerande när före detta grovt kriminella, mördare och andra våldsverkare bestämmer sig för att sadla om till författare. I bokform lättas det på hjärtan, förklaras och berättas om fruktansvärda autentiska fall och handlingar där man lägger till och drar ifrån för att krydda sin egen betydelse och vilken roll det egna ansvaret haft.

Vår kittlande nyfikenhet och intresse över att få titta in i den ickefiktiva mörka världen gör att dessa personer, från att ha varit skrämmande monster, nu får mer mänsklig skepnad och ska ges förståelse och lyftas in i finrummen till visslingar och applåder.

Personligen är jag mycket kluven till dessa författare som levt sin egen kriminalhistoria eller gangsterberättelse.

Med en insyn och en egenupplevd historia kan berättelsen bli mer levande, mer skrämmande och därmed även mer intressant.

Däremot tar det mig emot att låta någon få ekonomisk vinning, en vriden form av stjärnstatus eller kunna kalla sig författare genom att berätta om hur man på något sätt förstört andra människors liv.

Det ger en fadd eftersmak i munnen hur spännande historien än må vara.

Anna-Lena Mann