Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna-Lena Mann

"När de goda tystnar, då får terrorn spelrum"

Anna-Lena Mann Foto: Robin Aron

Det är bara en bild på ett polisfordon. En sådan som vi ser i tidningar, tv och på nätet var dag.

En buss. Vit med blå och gula stripes.

Men om man tittar lite närmre på bilden ser man att det är något som inte riktigt stämmer.

 Det ser till första anblicken ut som om den är smutsig eller nedstänkt.

Men det är inte smuts.

Det är hål.

Inte ett utan hundratals små hål i plåten. En bild som vi sett från andra länder.

Skillnaden nu är att den är svensk.

Vi har hört om attacker i Malmö.

För snart två veckor sedan attackerades polisen i Tumba.

I stället för sten eller flaskor som brukar vara det vanliga, var det nu en skarpladdad handgranat. Granaten innehöll ett stort antal små stålkulor som sprids med dödlig kraft när granaten detoneras. Granaten landande en och en halv meter från bussen där det satt fyra poliser.

Man kan bara föreställa sig hur det lät och kändes.

Räddningen för poliserna som befann sig på plats var att fordonet hade ett förstärkt skalskydd, och alla fyra klarade sig tack och lov oskadda.

Hade någon av dem stått utanför, eller det varit en vanlig polisbuss hade följderna blivit katastrofala.

En tillfällighet och ren tur att ingen dog eller skadades allvarligt.

Hade du missat detta?

Du är inte ensam. Bristen på det mediala engagemanget är förvånade och i flera avseenden även upprörande. Det är en sak som polis att bli attackerad. Någonstans i bakhuvudet finns alltid tanken över att någon tokig polishatare går till angrepp. Det är ett scenario som tyvärr blir allt vanligare och som man får förbereda sig på mentalt inför varje arbetsdag.

Däremot känns det som ett svek att då det sker en livshotande attack mot en eller flera poliser inte läggs någon större notis vid detta.

Ingen bryr sig nämnvärt.

Inga förstasidor, inga tv-nyheter, inga nyheter på radio, inget massuppror på de sociala medierna, ingen politiker träder fram och förespråkar krafttag mot ett våld som inte bara riktar sig mot enskilda tjänstemän och individer, utan även mot vår demokrati och rättssäkerhet.

Någon har med brått mod försökt att mörda en eller flera människor av den anledningen att de är just poliser. Det går inte att komma undan tanken på om attacken skett mot någon annan grupp eller yrkeskår.

Hade det även då varit samma svala intresse och uppmärksamhet?

Eller ska vi poliser räkna med att detta är vår vardag och vi lite får räkna med att sätta vårt liv på spel varje dag vi går till vårt arbete?

Självklart inte.

Det är helt oacceptabelt.

Att det inte är ett ofarligt yrke det är vi oerhört medvetna om. Vi ska skydda medborgarna mot våld, hot och andra brott. Att vi ska tåla slag och spottloskor i ansiktet finns det domstolar som slagit fast.

Varför?

Borde inte i stället lagarna skydda även dem som skyddar?

När de goda människorna tystnar, det är då terrorn får fritt spelrum.

Vem ansvarar för att vi inte låter våldsverkare får härja fritt? Rent handgripligen och ytterst ligger detta på polisen, men det finns ett gemensamt ansvar för att stå upp för och belysa händelser som vi inte tolererar.

Ett angrepp på vår poliskår är mer än ett försök att ha ihjäl en företrädare för våra gemensamma lagar och regler.

Det är ett angrepp mot oss alla.