Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna-Lena Mann

MANN: "Vägar och hav kan inte jämföras"

Den lilla båten klyver vattnet och lämnar ett vitt skum efter sig på den stilla, blanka och mörka spegeln. Solen är på väg ned över horisonten och måsarna skriker över de grafitgrå klipporna i hopp om att hitta något att stoppa i sin glupska näbb.

Jag älskar havet. Doften, lugnet och kraften. Jag har tidigare spenderat en del tid under ytan i form av dykning och som passagerare på båt, men gick förra hösten en kurs för att kunna ta mig fram för egen maskin även ovanför vattenlinjen. Med mitt nya förarintyg i handen försöker jag nu att lära mig den inte helt enkla delen med den praktiska kunskapen. Då jag är född och uppväxt i en stad där det inte finns en tillstymmelse till havs- eller ens sjöutsikt är detta en relativt ny och oupptäckt del i mitt liv. Det finns många oskrivna lagar och kunskaper som man får lära sig den hårda vägen. Men skam den som ger sig. Och det går bättre och bättre. Respekt är nyckeln till mycket. Respekt för det stilla blå som på ett ögonblick kan förvandlas till rasande, skummande mörkt. Respekt för djurliv och natur. Respekt för andra människor i- och runt vattnet.

 

Det vackraste jag vet är skärgården i Bohuslän. Det är här jag tillbringar mycket av min lediga tid under sommaren. På grund av mitt arbete hamnar jag ofrivilligt ofta i diskussioner om den sjöfyllerilag som infördes för några år sedan. Den förste juni 2010 ändrade riksdagen sjöfyllerireglerna till sjöss genom att införa vägtrafikens 0,2 promille. Sjöfylleri är ett brott mot den svenska sjölagen och straffas med böter eller upp till två års fängelse. Som rattfylla på sjön. Som polis får man stå till svars för varenda lag som stiftats i Sverige de senaste hundra åren. Hur tänkte ni och varför?

 

Trots att polisen inte stiftar lagar är det mitt jobb att se till att de efterföljs. Trots att även jag ibland inte är helt av samma åsikt som lagstiftaren. Bland båtfolk är lagen om sjöfylleri mycket omtalad och diskuterad. Många hävdar att den förstör stora delar av båtnäringen samt en minskad båttrafik när det gäller fritidsbåtar. Många sjönära krogar upplever tomma lokaler och en minskad omsättning då de tidigare hade gäster som gärna tog ett glas vin eller en öl till maten, innan de tog båten hem igen. Det talas om överförmynderi och morallag.

 

Jag har personligen svårt att förstå varför man väljer att inte åka båt alls om man inte får dricka alkohol. Om man avstår njutningen från att vara på sjön för att man inte kan ta sig ett järn, får man nog ta sig en funderare på vad man egentligen är ute efter. Att omdömet försämras av alkohol är ju ingen nyhet för något.

Att däremot jämföra båt och bil och likställa de båda blir lite fel. Det går inte att jämföra vägar och hav. Och skulle man dra gränser lika skulle man kunna döma den berusade bilpassageraren som berättar vart föraren ska köra för rattfylleri. Det borde prioriteras andra saker. Som en lag på att använda flytväst och hårdare krav på att överhuvudtaget framföra en båt. Nu är det ekonomin som styr hastigheten. Du kan som helt ovan båtförare köpa en stor och fräck båt med starka motorer. Det är helt lagligt att framföra.

 

Att du sedan inte har koll på vare sig sjökort, sjömärken eller regler till sjöss är definitivt ett större problem än den som tar ett glas vin till räkorna på kobben.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!