Anna-Lena Mann

"Det kostar att få fler poliser, även i kraft"

Poliskris. För få poliser. Polisen kommer inte när man ringer. Polisen löser allt färre brott.

Det hörs från alla håll. Från politiker, allmänhet och i polisens egna led. Polisen räcker inte till, vi måste bli fler framför allt på gatan. Vi är alla för en gångs skull överens. Som vanligt är svaret detsamma, men inte enkelt. Pengar. Det kostar att få fler poliser. Det kostar även i kraft, ork och en vilja att förändra. Det blir då en stor frustration för oss inom kåren när man ser kolleger som lämnar i en allt mer strid ström. Poliser med en förlorad lust, drivkraft och tappade sugar. Människor med flera år av den så viktiga erfarenheten. Där den i början brinnande lusten och ivern ersatts med en mognad, kunskap och trygghet i yrket.


Att arbeta som polis kan vara helt fantastiskt. Omväxlande, spännande och intressant. Att få vara just den tryggheten som finns när det som inte får hända händer. Att kunna skydda, hjälpa och ställa tillrätta. Att verkligen kunna göra skillnad. Det är den driv- kraften som tidigare gjort att många sökt sig till yrket. Dock har den senaste tidens turbulens inom polisen, i kombination med svårt och tufft arbetsklimat och låg lön, nu gjort att det börjar bli svårt att rekrytera människor till polisutbildningen. En effekt av detta är att man då sänker kraven för intagningen.


Efter ett antal år i yrket blir jag både orolig och förfärad. De utmaningar och problem man ställs inför i arbetet som polis i yttre tjänst kräver sin man eller kvinna, både fysiskt men framför allt psykiskt. Det krävs att man är bestämd, hård och handlingskraftig i ena sekunden, i nästa sekund ska du vara mjuk, lyhörd och omhändertagande. Du ska kunna vara redo att avfyra ett vapen mot en annan människa samtidigt som du ska klara att lyfta ett gråtande blöjbarn ur en knarkarkvart. Du får aldrig tappa fattningen eller humöret. Du måste kunna tala men framför allt vara en god lyssnare. Du måste klara att fatta snabba beslut som sedan ska tåla att granskas med lupp.


Ska man då i stället sänka kraven på de personer som samhället vill ska vara den trygghet man förväntar sig och som ska se till att säkerställande av att lagar och regler följs? Vilken polis vill vi ha?


Det är bråttom. På riktigt. För varje dag som passerar och för varje polis som väljer att sluta uppstår en lucka som inte går att fylla på en lång tid. Att utbilda sig till polis tar två år. Därefter görs sex månaders aspirantpraktik innan man förhoppningsvis är godkänd och klar för att påbörja sitt yrke fullt ut.

Kostnaden för att utbilda en polis är dyr och där går staten in och betalar en stor summa för varje studerande per år. Den som avbryter eller förändrar inriktningen på högskolestudier har goda möjligheter att använda sina studier i andra högskole- utbildningar. Så är det inte i polis- utbildningen.


Att se till att behålla de poliser som finns vore det absolut mest kostnads- effektiva. Att få behålla all den kunskap och kompetens borde vara den prioritering som ligger allra högst upp på listan. Det är fullständigt orimligt att försöka ersätta detta snabbt och kortsiktigt genom att inte ta vara på befintlig personal genom ordentlig värdering i såväl pengar som personvärde.

Man får den poliskår man är redo att betala priset för.