Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Sundell

Vem i hela världen kan man lita på?

Vem kan man lita på? GT:s krönikör Anders Sundell skriver om tillit och socialt kapital.
Foto: Shutterstock

Nyligen köpte jag ett begagnat tv-spel via internet.

Jag betalade i förskott, och hämtade sedan upp spelet några dagar senare.

Köpet gjorde både mig och säljaren glada – han fick några hundralappar för något han inte längre behövde, och jag fick ett billigt spel. 

En nödvändig förutsättning för transaktionen var tillit. Man betalar inte i förskott om man tror att säljaren ska ta pengarna och sticka, eller att varan kommer vara trasig. Nu trodde jag inte det, och köpet blev av.

Allmänt spridd tillit mellan människor fungerar som ett smörjmedel i ett samhälle. Ju mer man kan lita på att andra inte hela tiden kommer försöka blåsa en, desto mindre behöver man bekymra sig om regler, övervakning och kontrollmekanismer. I samhällsvetenskaplig forskning pratar man därför om att tillit utgör ett ”socialt kapital” för ett samhälle, vid sidan av det vanliga ekonomiska kapitalet.


LÄS MER: Anders Sundell: Närheten till våldet är ojämlikt fördelat


I Sverige har vi som tur är gott om socialt kapital. I den världsomspännande World Values Survey-undersökningen svarade 60 procent av de deltagande svenskarna att ”man kan lita på de flesta”. Bara i några få länder var andelen högre. Men i Rumänien var det inte ens åtta procent som höll med. 92 procent av rumänerna ansåg i stället att ”man kan aldrig vara nog försiktig”. Inte så konstigt, med tanke på att de lever i ett av Europas mest korrupta länder – eller så är korruptionen utbredd just på grund av att folk inte kan lita på varandra.

Men stora skillnader finns också inom Göteborg, visar undersökningar från SOM-institutet. Särskilt tydligt blir det när frågan gäller tillit till boende i det egna området, inte folk i allmänhet. Högst tillit uppmättes vid skärgården och kusten i väster, samt i Örgryte. Lägst var tilliten i Angered, Bergsjön och Biskopsgården.

Även om man tar hänsyn till att tillit hänger ihop med utbildningsnivå och andra bakgrundsfaktorer är det tydligt att graden av tillit är lägre i områden med en högre andel utlandsfödda. Mönstret är detsamma både bland personer födda i och utanför Sverige: i gruppen ”födda utanför Sverige” ryms ju en mångfald nationaliteter. Utifrån internationell forskning är resultatet inte heller överraskande – etnisk mångfald tycks generellt inverka negativt på tilliten i ett område. Och det är väl inte så konstigt att man har lättare att lita mer på dem som liknar en själv, i alla fall om det handlar om personer man inte känner. Att tala samma språk underlättar rimligen.

Betyder det att den stora invandringen de senaste decennierna kommer att utarma den svenska tilliten? Inte nödvändigtvis. I de nationella SOM-undersökningarna har det stått still de senaste 20 åren.

Men likväl borde vi fundera över vad det är som förenar oss, när vår bakgrund nu har blivit mer brokig. Om det inte är en gemensam historia, så behöver det nog vara framtiden. En samlande idé, en svensk variant av ”den amerikanska drömmen”  – men hur ser den ut?

I ordboken beskrivs integration som ”sammanförande till en enhet”, och det är precis vad tilliten gör med människor. I Sverige har den hittills bidragit till att samhällets kugghjul hållits välsmorda. Men vi får inte ta den för given.