Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Sundell

Ingen har formulerat det mer dräpande än Tage Danielsson

Sverige ska enligt det klimatpolitiska ramverket inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till år 2045.

För att det ska lyckas krävs mycket el, och dagens el kommer framför allt från vatten- och kärnkraft, ungefär 40 procent från vardera. 

Sverige har därför redan i dag bland de lägsta utsläppen av växthusgaser från elproduktion i Europa. 

Anledningen är att vatten- och kärnkraft ger mycket energi med låga koldioxidutsläpp, även med hänsyn taget till utsläppen i framställningen av kärnbränsle. 

Samtidigt har vi under lång tid avvecklat kärnkraften, och detta år och nästa ska två av de kvarvarande reaktorerna i Ringhals stängas. Det vanligaste argumentet är riskerna för en katastrof. 

Och ingen har formulerat det mer dräpande än Tage Danielsson, för 40 år sedan, ett halvår efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg. Han drev med dem som menade att kärnkraften trots olyckan var säker, eftersom sådana olyckor egentligen var väldigt osannolika.

”Sannolikt, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt. Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler”, sa Danielsson.

 

LÄS MER: Det är svårt att inte skämmas när jag går förbi med fulla matkassar 

 

Som flitig användare av statistiska analyser och sannolikhetsberäkningar får jag ändå ge Tage Danielsson rätt på en punkt: när något har hänt har det hänt. Harrisburgolyckan inträffade, och härdsmältan i Tjernobyl hände, och reaktorerna i Fukushima exploderade verkligen.

Klart då att man drar slutsatser. Kort efter Fukushimahaveriet meddelade till exempel Angela Merkel att Tyskland snabbt skulle stänga ned all sin kärnkraft.

Men nu handlar sannolikhetskalkyler inte om vad som har hänt, utan om vad som kan tänkas hända i framtiden, där det inte finns något facit, än. Det är till exempel sannolikt att jordens medeltemperatur når 1,5 graders höjning de närmaste decennierna, enligt FN:s klimatpanel. 

Det är också sannolikt att tiotusentals personer bara i Europa dör varje år till följd av luftföroreningar från kolförbränning, medan i princip ingen dött av strålning från Fukushimaolyckan.

Kol är för övrigt en av Tysklands största energikällor, och även om planen är att också den ska fasas ut kommer kärnkraftsavvecklingen leda till att man måste förlita sig mer på ett annat fossilt bränsle, naturgas.

 

LÄS MER: Framtiden var inte bättre förr 

 

Sannolikt är också att vi för att klara klimatomställningen inte bara måste sluta avveckla, utan också måste bygga ut kärnkraften. I FN:s klimatpanels mellanscenario, där samhällelig och teknologisk utveckling fortsätter på ungefär samma sätt som nu, krävs en femdubbling av den globala kärnkraftskapaciteten till 2050. 

Sverige, som redan har aktiva kärnkraftverk, kan exportera el till andra länder som inte har samma möjlighet att utnyttja vattenkraft som vi har.

Det sannolika är som sagt inte det sanna. Man kan aldrig veta. Men bättre att agera på det som liknar sanningen, än det som liknar osanningen. Och att vi ska klara klimatomställningen samtidigt som vi avvecklar den förhållandevis utsläppssnåla och effektiva kärnkraften är just det, osannolikt.