Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Sundell

Resan längs linje 11 avslöjar segregationen

Anders Sundell är forskare i statsvetenskap och ny krönikör på GT.
En resa längs elvan avslöjar segregationen i Göteborg.

Om du tar elvans spårvagn mot Saltholmen från Komettorget i Bergsjön är du inne vid Brunnsparken på 23 minuter. Sitter du kvar en halvtimma till når du ändstationen. Det är bara 17 kilometer fågelvägen, men ändå en resa mellan två helt olika världar.

En djupdykning i Göteborgs stads statistikdatabas sätter siffror på det som de nog flesta vet intuitivt: att Göteborg är en av Sveriges mest segregerade städer, mer uppdelad än både Malmö och Stockholm.

I Östra Bergsjön, där resan börjar, är medelinkomsten den lägsta i hela Göteborg. I snitt tjänar de som bor här ungefär 140 000 om året. 26 procent är arbetslösa eller i aktivitetsprogram; endast 11 procent har högre utbildning. Fler än 60 procent är födda utomlands.

Vid andra ändhållplatsen, i Långedrag, är nästan allting tvärtom. Medelinkomsterna är de högsta i Göteborg, fyra gånger så höga som de i Bergsjön. Färre än en procent är arbetslösa, och 46 procent har högre utbildning. 89 procent av invånarna är födda i Sverige.

Det betyder att för varje minut du åker med spårvagnen ökar medelinkomsten med närmare 6 000 kronor, och andelen svenskfödda med en procent.

De olika levnadsförhållandena gör också avtryck i politiken. I det senaste riksdagsvalet fick Socialdemokraterna över hälften av rösterna vid Komettorget. I Långedrag blev de i stället näst minsta riksdagsparti (efter Vänsterpartiet), med futtiga tre procent av rösterna.

För Moderaterna är mönstret det omvända – 59 procent i Långedrag, 6 procent vid den andra ändhållplatsen. Resan från nordöst till sydväst blir alltså också en resa från vänster till höger (om än med en avstickare till vänster i Majorna).

Trots de relativt korta geografiska avstånden är det alltså nog så stora sociala barriärer mellan stadsdelarna. För hur många åker egentligen från Bergsjön till Långedrag, annat än för att bada? Och hur många tar vagnen hela vägen åt andra hållet? Noll av femtusen undersökta personer, enligt en kartläggning av resvanor som Västtrafik gjorde en augustidag för några år sedan.

I sig är det inte så konstigt. Man rör sig i området där man bor, åker till jobbet, och gör sina ärenden i stan. Tyvärr blir det då inte heller något större utbyte mellan olika grupper av Göteborgare. Sex områden (däribland Bergsjön) definieras dessutom av polisen som ”särskilt utsatta”, eller ”no go-zoner” som det fått heta i debatten. En bokstavlig uppmaning att inte åka dit.

Trots de relativt korta geografiska avstånden är det stora sociala barriärer mellan stadsdelarna längs linje 11. Foto: Nora Lorek


För 30 år
sedan visade Janne Josefsson i ett berömt reportage på de stora klasskillnaderna längs femmans linje, mellan Biskopsgården och Örgryte. Skillnaderna har nu ökat, och dessutom har det tillkommit en etnisk dimension, så att underklassen ofta också är invandrare eller barn till invandrare. ”Då var det som skilda världar, nu är det skilda planeter”, uttrycker Josefsson det själv.

Forskning visar att kontakt med andra grupper tenderar att minska fördomar. Men det vore naivt att tro att andra resvägar skulle vara någon egentlig lösning. Segregationen är framför allt ett symptom på fattigdomen, på att många människor inte kan konkurrera på arbetsmarknaden, och är hänvisade till bostäder i mindre attraktiva områden. Det kan en spårvagnsresa bara illustrera, inte ändra på.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!