Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Sundell

Politikerna som fick dubbla bidrag måste förvalta vårt förtroende

Anders Sundell är kolumnist i GT. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN
Sveriges riksdag. Foto: ALEX LJUNGDAHL

Politikerföraktet ökar… faktiskt inte. 

I alla fall syns det inget i SOM-institutets mätningar. Förtroende för riksdag och regering är ungefär i linje med hur det har sett ut de senaste 20 åren, och högre än på 90-talet. Men man behöver ju inte ge folk en anledning.

De nyss avslöjade fallen med politiker som trixat för att maxa ersättningar är annars ett gott skäl att misströsta. Genom att folkbokföra sig hos sina föräldrar och i sommarhus har de kunnat hävda att de behövt ha ersättning för dubbelt boende, trots att de uppenbart bott i Stockholm.

Någon gång när de skickat in blanketterna till folkbokföringen, eller när de skickat in begäran om ersättning till riksdagen, eller när de fått utbetalningarna på kontot, borde väl ändå tanken ändå ha dykt upp: ”Är det tänkt så här?” Jag tror det. Och svaret är givet: Självklart är det inte så det var tänkt.

Och då handlar det ändå om personer som får 66 900 kronor i månaden i arvode (det höjdes strax efter valet). Experiment visar att människor får lägre politikerförtroende av att höra att politiker höjer sina löner. Att försöka snika åt sig mer utöver det lär vara ännu värre. Efter att Håkan Juholt fått avgå som partiledare för samma sak 2011 borde läxan vara lärd. 

Håkan Juholt avgick 2011. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Nu tycker jag att riksdagsledamöter ska få ordentligt betalt. Man kan behöva avbryta sin vanliga karriär, och det är inte alltid helt lätt att komma tillbaka.

Pengar ska inte vara något hinder för att kandidera. Vi vill att de bästa ska ställa upp.

I korruptionsforskningen tänker man också att för låga löner riskerar att göra att man bara kan rekrytera de mer skrupellösa, som räknar med att berika sig på andra sätt. Höga löner ska minska frestelsen i att ta mutor, är det tänkt.

Lönen måste givetvis vara så hög att man kan leva på den. Men det verkar inte finnas någon gräns där folk är helt nöjda. Mycket vill ha mer. Till exempel fick EU:s hälsokommissionär för några år sedan avgå efter att han (via ombud) begärt en muta av det svenska företaget Swedish Match. I utbyte mot en halv miljard kronor ungefär skulle de få tillåtelse att sälja snus i hela EU. 

Och då tjänar EU-kommissionärer nästan 300 000 i månaden! 

Elisabeth Svantesson, Moderaterna. Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES

Faktum är att man kan fråga sig om inte för höga politikerlöner, liksom alldeles för låga, också drar till sig fel typer. Det ska vara ett hedersuppdrag, något man gör för att vilja vara med och påverka, inte ett sätt att bli rik.

Flera av de nu kritiserade politikerna har försvarat sig med att de inte brutit mot regelverken. Må så vara. Men nu handlar inte politiska uppdrag bara om att följa reglerna, utan om att förvalta ett stort förtroende. Riksdagsledamöterna bestämmer hur våra gemensamma skattemedel ska användas och skriver lagarna som vi andra har att förhålla oss till.

”Det grundläggande samhällskontraktet mellan stat och medborgare bygger på ömsesidighet,” skrev moderaternas Elisabeth Svantesson, en av de kritiserade politikerna, i en debattartikel i höstas. Jag håller helt med – och detsamma gäller relationen mellan väljare och valda. 

Dags för de trixande politikerna att leva upp till sin del av kontraktet.