Aldijana Talic

Trösten är att vi inte gett upp som italienarna

Publicerad

På slingrande kustvägar, långt bort från Svenska Akademiens aderton stolar, med utsikt över turkosa vikar och branta bergsluttningar slog det mig plötsligt att jag kör runt i ett land som mer än en månad efter valet fortfarande står utan en regering. 

Italien, som bygger sitt nu och sin framtid på sitt då. Fasaderna, monumenten, havet och dess hamnar och lite till – allt vilar fortfarande på allt som varit. Väl framme i Neapel med sin sinnessjuka trafik, alla oskrivna regler och allt godtyckligt – är det som om allt alltid varit detsamma. Som om regeringen var lika suverän och stabil som Romas vinst mot Barcelona. 

Den som kan landet vet att skillnaderna mellan norra och södra Italien är påtagliga. De finns och märks inte minst i det infrastrukturella: vägarna, sjukvården, fotbollsarenorna – de sköts på olika sätt. 

Det är här jag skrattar för mig själv när jag tänker på det svenska uttrycket ”ordning och reda, pengar på fredag”. Vi är så olika, vi och Italien. Samma EU, men så olika. I Italien existerar ordningen i oordningen.  

Universitetet i Neapel grundades på 1200-talet och ska vara världens äldsta icke-religiösa universitet.  Spontant förvånar det i alla fall mig, att akademins band i det romerskt-katolska Italien inte präglade dess första universitet. Inte minst för att den - religionen, tillsammans med just fotbollskulturen - präglar allt annat. Fotbollen och religionen präglar veckodagar, väggprydnader, samhällsdebatten och livstempot. Så när kyrkklockorna slår om söndagar och när det nalkas Calcio är det än färre som bryr sig om den där regeringen som inte finns. 

Jag pratar med några studenter utanför universitetet som menar att det innan valet inte fanns hopp om förändring, därför är det rådande läget inte heller något de engagerar sig i. Men om inte ni engagerar er, vem ska? ”Det är lönlöst”, får jag till svar. Vidare överhör jag ett samtal på en uteservering där en kvinna i 30-års åldern hyr ut sin lägenhet via AirBnb för att spara ihop pengar så att hon kan flytta "norrut". Hon har fått nog av att ha det som hon har det här och nu: arbetslös och deprimerad. 

Mitt spioneri avbryts av ännu en flash om Svenska Akademiens pågående kris. 

Idag, nästan på dagen om fem månader går vi till val med frågor inte helt olika Italiens. Norr och syd, tätort och landsbygd där sjukvård och infrastruktur är några av de frågor som engagerar även oss mest. Samma frågor som rör invandring och arbetslöshet bland nyanlända. Psykisk ohälsa, satsningar på utbildning och lagstiftning kring matchfixning. Fortfarande samma både här i Italien och hemma. Hur kommer det se ut hos oss en månad efter valet? Hur blir det med vår regeringsbildning? Kommer vi kunna luta oss mot allt som alltid varit detsamma, prata eventuella fotbollssuccéer ute i Europa, lämna vår politiska ledning åt ödet? Vilken är vår ”religion” som vi lutar oss mot? Vad styr vårt livstempo? Vad händer om lönen helt plötsligt inte kommer på fredag? 

Det tar emot att inte bara sitta och njuta av vårsolen, av euforin efter Romas avancemang och av att vara turist. 

Är det bara fasaderna, katolicismen och det turkosa havet som skiljer oss åt? För vi kanske egentligen inte är så olika, vi och våra alliansgrannar i söder. Trösten finner jag i att vi, till skillnad från italienarna, fem månader innan valet, ännu inte verkar ha gett upp. Även om vi just nu mest fokuserar på Svenska Akademien.

Relaterade ämnen
Aldijana Talic
Aldijana Talic

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER