Foto: Mikkel Bigandt
 Foto: Mikkel Bigandt
Aldijana Talic

Idrotten sviker våra ungdomar

Publicerad

I veckan kom nyheten som inte är en nyhet. Det är en sorglig upprepning av ett kontinuerligt misslyckande från samhällets alla nivåer och därmed ett svek mot vår kanske viktigaste grupp – ungdomarna.

”Vår slutsats är att idrotten är ojämställd på alla nivåer”, så kommenterar utredaren Johan R Norberg ”Centrum för Idrottsforsknings” årliga rapport som i år har fokus på jämställdhet. Läs gärna den kommentaren igen: ”ojämställd på alla nivåer”. Så ärligt och så mycket för sent. För det här är inte ett nytt fenomen. Det sitter i väggarna i föreningens styrelserum, sipprar ut genom fördelningen av de ekonomiska bidragen och märks sen i inte minst premieringen av träningstiderna – där de mest åtråvärda tiderna tillfaller killarna och herrarna. 

För två år sedan intervjuade jag en tjej som tävlade i konståkning. Vi träffades under deras träning som startade klockan 21.30 och slutade klockan 22.45. Tiden var självklart ett stort problem, men inget att göra något åt: ”Vi får inte träningstider tidigare än så här. De är ishockeyherrarnas.”  För tjejerna slutar inte träna och vara aktiva inom föreningarna. De möts däremot av så mycket praktiskt motstånd att de hittar andra vägar som leder vidare, vägar som de ofta själva får bekosta. 

De sporter inom ungdomsidrotten som får mest i statligt lokal stöd, såkallat LOK-stöd, är de stora sporterna fotboll, innebandy och hockey. Det är också de sporter som lyckas sämst med sitt förnyelsearbete. Fördelningen mellan pojkar och flickor i deltagartillfällen för ishockeyn var – håll i er – 95 procent för pojkar och 5 för flickor. För fotboll, vår största sport, var siffrorna 73/27.

Idrottsminister Annika Strandhäll konstaterar att ”vinnaren i idrottens bidragssystem är en tioårig pojke som spelar fotboll i Bromma.” Ja, det har vi föreningsaktiva, småbarnsföräldrar i särskilt utsatta områden, snabbt räknat ut. Nu har vi faktiska siffror på det och siffror verkar vara ett nödvändigt ont. Men även Annika Strandhälls föregångare och partikollega Gabriel Wikström kunde redan 2014 konstatera det som nu framkommit i rapporten. Han skulle då jobba för att göra idrotten mer jämlik. 2016 upprepade han kritiken med kommentaren: ”Ju längre jag håller på med politik, desto mer förbannad blir jag på den ojämställdhet som finns. Vi måste göra mer.” 

Det finns så många fler exempel under så många år. Men det kanske viktigaste att komma ihåg är att detta inte framför allt är en politisk fråga. Det är ett strukturellt problem som till stor del handlar om pengar och om vilka som ser till att portionera ut dem – på att ”satsa”. Det handlar också om föräldrars och föreningars inställning och vanor. 

Sport och föreningsliv är så mycket viktigare för ungdomar – alla ungdomar – än vad vi dagligen pratar om i styrelserummen, i sporthallarna, vid sargen och i sekretariatet. Viktig för integrationen och för folkhälsan. Vi får inte misslyckas här för då misslyckas vi med att berätta och visa att alla är lika mycket värda. 

Nu när vi återigen påmints om det, måste alla vi som kan verkligen göra något och det snabbt.

Aldijana Talic
Aldijana Talic

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

Mest delat just nu
VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER