Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Krister Henriksson om sorgen efter mamman

Nytt liv. Skådespelaren Krister Henriksson försöker vänja sig vid tanken på att han snart är pensionär. Men först ska han avsluta med "Doktor Glas". Foto: Anders Ylander Foto: Anders Ylander

GÖTEBORG. Vid 66 år ålder hade skådespelare Krister Henriksson förlorat båda sina föräldrar.

Hans mamma gick bort i somras när han var i London och spelade sin monolog Doktor Glas.

- Först då insåg jag att även pappa är död, trots att han gick bort för tolv år sedan. Plötsligt finns de inte där. En väldig frihet och en väldig tomhet. Känslan är svår att tackla.

Krister Henriksson är i Göteborg och gästspelar med sin monolog "Doktor Glas" på Göteborgs Stadsteater. Tio planerade föreställningar har nu blivit 22 eftersom det är så stor efterfrågan på biljetter.

- Ja, men sedan är det slut, säger han. Efter den sista föreställningen här i Göteborg så trycker jag på deleteknappen så att Doktor Glas försvinner. Nu måste jag få börja ett annat liv.

Vad ska du göra nu när du spelat färdigt "Doktor Glas"?

- Ja... Jag kommer att fundera ordentligt över vad jag egentligen vill göra. Just nu är det mycket oklart. Jag försöker vänja mig vid tanken på att jag är pensionär.

Ska du sluta jobba?

- Som skådespelare har jag jobbat så mycket att jag inte haft tid att utveckla en hobby. Jag har haft mitt yrke som hobby. Samtidigt är det så att om man har minnet i behåll kan man jobba hur länge som helst. Men jag funderar på att som vid älgjakt sätta mig ner och vänta. Sitta på pass tills det rätta jobbet dyker upp. Då lyfter jag geväret och trycker av.

Hann inte säga farväl

I somras gick din mamma bort, och du stod utan föräldrar. Hur har det påverkat dig?

- Jag är inte klar med det än, och jag är förvånad över att jag svarar så för jag trodde verkligen jag var klar med det. Det tar längre tid än vad man fattar. Pappa dog tolv år innan mamma, och jag trodde jag förstått att pappa var död. Men när mamma dog förstod jag framför allt att också pappa var död.

Vilka känslor ger det?

- Det är en speciell känsla att vara föräldralös. Det skulle kunna vara en härlig känsla, men är en känsla av otrolig lätthet men svagt, svagt illamående. Svår att tackla. En väldig frihet och en väldig tomhet.

Vilka tankar sätter det i gång?

- Man funderar på allt man gjort i livet. På det man gjort på grund av sina föräldrar - för att glädja dem, eller också trots sina föräldrar - för att trotsa dem. Så plötsligt finns de inte där. Motståndet är borta. En känsla av att sväva fritt. Man blir tyngdlös.

Du hann aldrig säga farväl till din mamma.

- Det var väldigt tråkigt att jag befann mig i London och spelade "Doktor Glas" när mamma dog. Jag frågade läkaren om jag verkligen kunde åka till London - och läkaren svarade ja. Så när hon dog på Norrtälje sjukhus fick jag inte vara med, och det plågade mig väldigt mycket att jag inte kunde var med och säga hej till henne.

Sörjer du?

- Just nu skulle det vara en lyx att få sörja. Det så mycket praktiskt som ska göras efter ett dödsfall och det är ännu inte klart. Ibland kommer känslan - nu ska jag ringa henne - så finns hon inte. De finns inte. Jag skulle helst vilja ta en lång promenad i en bokskog, och låta något komma i kapp mig. Faran med att jobba mycket är att man inte låter de där stora känslorna ta plats.

Är du rädd för att själv dö?

- Nej. Jag är inte rädd för döden som slutdestination, men jag är rädd för resan dit. Hur förödmjukande den behöver bli. När man äntligen dör tror jag det är skönt för då är man så trött av plågor och sjukdomar att man vill sova för evigt.

Du är nu ekonomiskt oberoende. Vad gör du med alla pengarna?

- Man behöver inte göra någonting med pengar. Man kan låta pengar vara tills man en gång verkligen behöver dem. Det är liksom vitsen med pengar. Men vi lever på något sätt i en slags kultur där den största drömmen om lycka är att konsumera. Handla, köpa bilar, gå på dyra restauranger och göra dyra resor.

Något lägger du väl pengar på?

- Jag är inte intresserad av någonting av det där. Det jag gillar kostar inga pengar. Vandra, paddla kajak. Jag har fått mina pengar inte på grund av att jag varit intresserad av pengar utan för att jag har varit intresserad av att jobba.

Flitigt uppvaktad

Jobbet innebär att du är oerhört väl känd. Vad händer när du går ut på krogen?

- Att jag blir överfallen av gränslöst kärleksfulla människor, kvinnor som män, som bara vill mig gott. Det är människor som tittar på Wallander och så blir de glada att se en och jag har inget emot det.

Ingen obehaglig uppmärksamhet?

- Jag gillar inte det här med att alla ska ta bilder med sin Iphone. Jag ska inte använda ordet kränkande, men jag tycker det är jobbigt för jag vet aldrig var de bilderna hamnar.

Du har spelat Kurt Wallander sedan 2005. Insåg du när du tog den rollen att du skulle leva med den mannen i mer än nio år?

- Nej. Det fanns absolut inte. När jag gjort första tretton filmerna fick jag frågan om att göra tretton till. Jag sade nej.

Varför?

- De första tretton var oerhört jobbiga att göra. Jag tyckte inte att manuskripten var tillräckligt bra så jag ville absolut inte göra en omgång till.

Vad fick dig att ändra dig?

- Jag hade ju inte tittat på dem, så jag satt mig en sommar och gjorde det. Och jag tyckte de var så dåliga att jag tänkte "det här kan jag inte gå i graven med". Jag måste göra om det här och göra det bättre.

Blev det bättre?

- Jag fick förhandla mig till ett mandat där jag inte bara var skådespelare utan också kreativ deltagare. Arbetet blev så roligt. Inte bara roligt - det blev även ett bättre resultat.

Och det blev ännu fler Wallanderfilmer?

- Jag fick frågan om 13 till, men sade ja till sex. De har inte visats än och de är de bästa, jag är mycket nöjd med dem. Och nu har jag gått i land med det här projektet och det är jag glad för.

Så du är färdig med Wallander nu?

- Ja. Absolut. Definitivt.

 

Följ GT på Facebook och Twitter – där kan du diskutera och kommentera alla våra artiklar!​

Krister Henriksson

Har hunnit med 32 filmer som Kurt Wallander
Född i Grisslehamn 1946.
Fiskarson, som drog sig mot Stockholm där han gick scenskolan och påbörjade en lysande skådespelarbana.
Bosatt i lägenhet på Södermalm i Stockholm där han bor tillsammans med hustrun sedan 25 år tillbaka - Cecilia Nilsson.
Tre vuxna barn. En son med Cecilia och två döttrar i ett tidigare äktenskap. Rymligt vinterbonat och strandnära sommarställe längst ut på Värmdö i Stockholms skärgård.
Utöver de 32 Wallanderfilmerna, ungefär lika många till inom skilda genrer.
Gillar att fotvandra - gärna långt - och att paddla havskajak.

Spelar nu Doktor Glas på Göteborgs stadsteater
Krister Henriksson spelar just nu i "Doktor Glas". Hjalmar Söderbergs historia om doktorn som förälskar sig i en av sina patienter. En olyckligt gift prästfru som ber Glas att hjälpa henne. Till slut ser han bara en lösning. Men har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?
Tio föreställningar kvar. Pågår fram till den 13 november.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!