Den 22 oktober 2015 gick 21-årige Anton Lundin Pettersson, maskerad, klädd i en lång svart rock och beväpnad med svärd och kniv, in på grundskolan Kronan i Trollhättan. Där attackerade han personer med utländsk bakgrund, och mördade tre av dem: Elevassistenten Lavin Eskandar, 20, eleven Ahmed Hassan, 15, och läraren Nazir Amso, 42, som dog på sjukhus senare.
Anton Lundin Pettersson dog också vid skolattacken, när poliserna som larmades till platsen sköt honom. Han dog på operationsbordet. Det var helt enligt Anton Lundin Petterssons plan. Mindre än en timme innan attentatet skrev han i ett meddelande till en vän:
"Jag hoppas att de där jävla poliserna siktar ordentligt, jag vill verkligen inte överleva."
Samtidigt, på en annan ort, satt hans mamma och åt frukost och kollade på nyheterna. Hon följde rapporteringen om dådet, och när hon fick veta att attentatsmannen skjutits tänkte hon:
– Det är lika bra.
Mammans reaktion: "Lika bra"
Det framkommer boken "Det som aldrig fick ske – Skolattentatet i Trollhättan", skriven av Åsa Erlandsson. Då hade hon ingen aning om att den skjutne var hennes yngste son. Men det skulle inte dröja länge förrän hon fick reda på det, framgår i boken.
"Polisen är hos Anton"
I Trollhättan fick hennes syster ett meddelande från en kollega med texten "denne idioten är det". Intill meddelandet: En bild på Anton Lundin Pettersson. Hon ringde systern direkt och skrek:
– Det är Anton!
Mamman bad sin syster att springa till sonens lägenhet. Med samtalet i gång såg systern: "Ja, gud, polisen är hos Anton."
Anton Lundin Petterssons mamma, pappa och syskon sökte honom förgäves. Ingen svarade i hans telefon. Då visste de fortfarande inte att attentatsmannen hade dött, och de kunde inte vara helt säkra på att det faktiskt var Anton Lundin Pettersson som var den maskerade svärdmannen.
Polisen: Anton är död
Men polisen visste. När Anton Lundin Petterssons familj kontaktade polisen så bad de dem att komma till polishuset i Trollhättan. När skolmördarens föräldrar kom till polishuset gick de in i ett bokat rum, där polisen skulle ge dem beskedet. För att föräldrarna skulle hinna få all information medan de fortfarande hade förmågan att lyssna, sa polisen snabbt att Anton Lundin Pettersson var död, att det var polisen som sköt honom och att de var säkra på att han var gärningsmannen.
Mamman: Har jag rätt att sörja?
Bara timmar senare förhördes familjen om sin anhörige – nu en mördare. En av frågorna Anton Lundin Petterssons mamma återkom till i de första förhören var:
– Har jag rätt att sörja? Med tanke på det han gjort? Har jag verkligen rätt att sörja?
Polisen försäkrade henne om att ja, självklart.
Mellan förhören slogs familjemedlemmarna av tanken på hur framtiden skulle se ut. De skulle ju äta våfflor på söndagen, och skulle de behöva flytta nu, byta identitet, har de berättat för författaren Åsa Erlandsson.
Anton Lundin Petterssons nazistiska värld
Anton Lundin Petterssons attentat, där tre personer mördades, grundades i rasism. Alla hans offer hade utländsk bakgrund, och mördaren valde aktivt att skona barn som såg traditionellt svenska ut.
På internet rörde Anton Lundin Pettersson sig i en rasistisk värld, fylld av nazism, rasteorier och ultramaskulinitet.
Fotnot: I en tidigare version av den här artikeln så framstod det som om Anton Lundin Petterssons mamma uttalar sig direkt i boken. Så är inte fallet. GT beklagar misstaget.
